Jag har aldrig varit en sådan där snubbe som får folk att skratta. Vi är många som är sådana. Det finns högvis av oss runt om i världen och tro mig, allihop av oss skulle egentligen vilja få folk att skratta. Men just det ligger bara inte för oss. Vi har istället fått något annat, något eftertänksamt och dystert som bara får andra att också bli mer eftertänksamma och dystra. Precis som om det skulle finnas behov av sådana som vi i en värld där det är så jävla mycket dystra händelser ändå. Men här är vi då ändå och försöker göra det bästa vi kan av den situationen.
En del av oss blir präster. På begravningar kommer vi till vår rätt. Då kan vi släppa fram gråten hos andra med bara vårt vanliga prat. Vi fungerar också bra på dop och bröllop så länge vi koncentrerar oss på vedermödorna och inte på glädjen. Turligt nog tror folk att de gråter av glädje vid dessa tillställningar men vi vet ju bättre. Mycket bättre. Nu vet ni också.
Reportrarna har en hel hög av oss i sina skaror också. Där är det ju nästan för lätt. Man behöver inte titta sig runt i världen eller sin närmaste omgivning för att hitta något man kan gråta eller bli upprörd över och alltid finns det mer än en undergångsprofet som vi kan citera. De är dessutom våra sanna jämlikar dessa domedagspredikanter så vi förstår varandra precis. Vi försöker att filtrera all det goda och lyfta allt det onda så också alla skrattande och glada sätter skrattet i vrångstrupen när de öppnar morgontidningen eller slår på nyheterna. Det finns inget man blir glad av där.
Ja sen ser du oss som den där urtråkige läraren, dit juridiska ombud, skatteexperten, finansministern och i alla de där andra yrkesgrupperna där inga ryckningar i smilbanden hos de lyssnande någonsin framkallas.
Så vad gör vi då här på jorden. Man skulle kunna tro att livet vore bättre för människorna utan oss och så skulle det nog vara om det inte var för en sak. Sympatin. Så ynkliga är vi nämligen att sympatin bara flödar över oss. Det må vara så att de snyggaste tjejerna säger att de vill ha de snyggaste killarna men egentligen och i slutändan är det vi som fångar dem. Samma sa är det med pengar och makt, det bara rasar pengar och makt åt vårt håll. Men det är klart, vi blir aldrig riktigt glada över det där. Vi är inte lagda åt det hållet. Istället gnäller vi på och gör livet surt för alla som skulle kunnat vara glada om vi inte fanns. Nu vet ni det och hur det är. Jävligt!