För varmt inne men förbannat skönt. Ute blåser det som attans men termometern kastade sig nyss upp över nollan och nu smälter snön där ute bort i vinden till undertecknads applåder. Det är kung Bores fight med det som är kvar av hösten som pågår där i natten. En strid som böljar fram och tillbaka och som alla vet bara kan sluta på ett enda sätt när majestätet Bore mobiliserat alla sina nordliga arméer och tågar söderut med full kraft. Det är andra som är där ute och tar upp kampen. Själv gömmer jag mig fegt här inne i ett alltså för varmt – men likväl skönt – kontor. De modiga fightas till siste man och till den sista ofrysta bloddroppen. Jag och andra fega hejar på och applåderar deras segrar men vi vet ju vem som vinner till slut så fega som vi är tystnar vi efterhand som fienden tar landet i besittning. Sen tiger vi den feges tystnad till våren när vår sida åter igen har vuxit sig stark och då skriker också vi ut i vårliga vrål som höga nordliga bärsärkande vikingar och kastar oss in i striderna för att det skall bli en sommar då igen till alla levande varelsers ljuva fröjd.