Jag dricker mitt kaffe. En kopp någon gång mellan ett och två. Det sker varje dag. Ekologiskt men inte fairtrade. Det senare skall jag ändra på vid nästa handlingstillfälle. Till och med en kopp om dagen kan göra skillnad. Man skall veta det. Det gäller bara att vara många och göra det tillsammans. Då kan man med lätthet flytta berg, skapa världsfred eller utrota fattigdom. Men man måste bestämma sig, det är det svåra, att man bestämmer sig för att man verkligen vill förändra. Lägga en femma extra på det goda bara för att det är just det, gott. Utan att man får ett självklart mervärde för den där femman. Att någon annan får det istället.
Jag brukar oftast skriva en snutt vid den här tiden. Det passar så bra till kaffet. Lite som en kaka. Man skriver några rader och så tar man en sipp på kaffekoppen och sen skriver man några rader till. Just skrivande är avkoppling för en hjärna som ofta rusar på i högvarv. Jag har en ständig broms påkopplad men det slinker ändå igenom tillräckligt många projekt för att jag skall önska mig ett liv till. Det ingen av oss får.
Det som hänt i Filippinerna finns ständigt med mig. Ondskan är vaken och verksam också efter tyfoner och dess företrädare har en godisfabrik att plocka av där nere nu. det är bara välja och vraka bland svaga utnyttjningsbara människor. Militären har fullt upp med att försvara varor från plundring, medan vem som helst kan plundra och utnyttja människor. Jag kan för mitt liv inte förstå att det inte efter varje katastrof startar tusen militära flygplan och fartyg från olika nationer och att det regnar ner fallskärmshoppare med nödutrustning bara timmar efter att katastrofen har hänt. Att inte ingenjörstrupper bygger broar, upprättar länkar, startar upp fältsjukhus. Vore inte det den mest realistiska och bästa övning som något militärt förband kunde få. Vore inte det bättre och mer realistiskt och lärorikt för varje nations militär. Skulle inte också deras rykte och rekryteringsproblem lösas i ett endaste nafs av en sådan sammanställning. De skulle skapa hjältar också i fredstid. Som sagt, jag fattar inte varför det inte sker. Kom inte med att jag är naiv. Det är precis tvärt om. Det övas militärt för miljontals dollar varje dag i världen. De pengarna skulle kunna användas bättre. Den som inte förstår det är inte bara naiv utan också en dumskalle!
Men kaffe tar slut. Så också mitt. Det finns kurvanpassningar att göra och ekvationer att lösa. Jobb kallas det visst men här upplevs det som lek. Även om också jag brukar kalla det hela för att jobba så inte alltför många blir avundsjuka på livet i Grodans Paradis.