Solen har gått ner i Los också. Ljuset är tänt på skrivbordet. Skift 2 är igångkört. Jag har ägnat större delen av dan till att skriva
#if wxCHECK_VERSION(3,0,0)
…
#else
…
#endif
där “…” i alla fall har varierat. Ibland är det färdsträckor i det här jobbet också. Man lägger en tegelsten på en tegelsten på en tegelsten på en tegelsten men ser inte tegelstenarna för sin inre syn utan istället det färdiga bygget. Det är det som är knepet. Visionerna är viktiga. Vi måste alltid se visionerna. Är man chef så har man som jobb att tydliggöra de där visionerna för sina anställda. Kan man inte det skall man sluta som chef. Själv har jag ingen chef och är den ende anställde och behöver därför inte heller sluta. Ibland har man tur.
Har drabbats av hälsporre. Då är det tur att man inte är dansare. Det gör ont det där och tar tid att läka. All vandring i Portugal tror jag som orsakat det hela. Men det kunde såklart varit värre. Man kunde ju rent utav varit död. Då hade det funnits ännu mindre att skratta åt. En ond häl, en ond prostata, en ond axel är väl ungefär vad en femtiosjuåring i sina bästa dar får dras med och tåla. Är det inte värre liksom får man vara glad. I alla fall är det inget att gnälla för. Men man kan konstatera läget och fortsätta halta fram ändå. Det får man. Förövrigt är det väl riktig gubbvarning att “prata” om sina sjukdomar. Tar år mig där och lovar bättring.
Min vän dragspelaren och jag träffas aldrig numera. Mest är det den elektroniska tidningens fel. Jag går ju aldrig ut till postlådan på morgonen helt enkelt. Det saknar jag. Man liksom kände in den kommande dagen då och hade andra dagar tur att krocka tidsmässigt med dragspelaren och få sig en pratstund. Posthämtandet är ju kvar men vår snälle lantbrevbärare levererar nästan alltid till dörren numera. Det är alltid nått att skriva på och som skall levereras. Övriga gånger missar vi varandra. Men det kommer väl nya tider och nya turnéhistorier över ett glas malt i framtiden. Det är jag säker på.
Men nu jobba några timmar till. Det som skall göras måste göras och gör sig inte själv. Detta är en sanning som gäller alla. Tro det eller inte.