Fyller pellets tidigt idag också. Det skall sotas. Månen kämpar sig precis upp bakom Örnberget. Eller kämpar… fel!, det verkar gå lätt som om den var en lysande heliumballong. Karlavagnen hänger strax ovanför den. Från och med nu skiljs de åt. Går åt varsitt håll på himlavarvet under natten. Fullmåne. En fullmåne som inatt lyser extra starkt för min fru som fyller år idag. Hon som kom till mig för trettiotvå år sedan och sen stannade hos någon som ingen borde kunnat stanna hos. Hur oändligt tacksam är jag inte för det och hur oändligt mycket älskar jag inte detta kvinna? Månen vet och därför är den klarare i dag den 17 november på hennes födelsedag än någonsin annars. Presenter från himlavalven får de som är värda dem.
Inatt är jag uppe klockan tre och tittar ut genom fönstret mot öster. En av fördelarna med att bo såhär är fullmånenätterna. De är magiska. Man måste vara död om man inte kan se det. Till skillnad från fullmånenätter när snön kommit är ljuset nu vitt. Det är som om en strålkastare på en gammal Amerikansk bil med mycket krom och ingenjörers konstruktionsglädje levande i sina former, som finns där och lyser någonstans i bakgrunden. Man häpnar. Står där och fattar inte att det är sant. Senare, när snön ligger, kommer ljuset att bli blått. Oljus. Då smyger sig allehanda småknytt fram där bland skuggorna. Jag välkomnar allt det där när jag då också står mitt i natten och tittar ut genom ett fönster utan att skyla en gammal o-cool gubbes kropp. Det finns ingen som bryr sig där ändå om en gammal gubbe stående i funderingar över värdsaltet i ett fönster vänt mot skogen.
Det blåser inatt. Tio sekundmeter. Åtta gånger mindre än på Filipinerna. Ändå rister huset ibland. Det är gammalt och har sett värre vindar men gammal blir trött och orkar inte kämpa emot på samma sätt. Nu när jag är ute är det helt stilla. Inte en endaste lilla vindgnutta och ljudlöst sånär på en hund som välkomnar fullmånen på hundars vis.
Den tjugofemte december kommer Jesus. Inte som ett minne det här året. Då blir nämligen kometen Ison synlig från ett tillfälligt gömställe i solens närhet. Kanske bränner Ison sina krafter i sin kärlek till sin moder solen eller också kommer han/hon/det/gud stråla som inget tidigare har strålat. Det vet vi först då. Men kometer är också magi och jag unnar alla de som hyllar Jesus en egen komet på himlavalvet även om den för mig “bara” kommer att vara hon/han/det/gud som allt annat som finns där uppe, här nere och inom oss.
Han du inte se ut en stjärna till din älskade igår har du en chans till inatt. Välj en som strålar klart och som omges av vänner där på himlavalvet. Gör det tillsammans eller ensam. Väl gjort kan ni vara åtskilda av tiden, rummet och till och med av döden. Men ändå när längtan blir för stor efter varandra se upp mot himlen och ha något som alltid kommer att vara gemensamt och genom vilket ni kan nå varandras själar var ni än befinner er i ett oändligt universum.