Världen är bra orättvis!

Utpumpad efter att dels ha brassat igång en ny plattform idag så att den i alla fall snurrar hjälpligt och efter att ha jagat grannes mördarhund som än en gång är ute efter våra katter. Tredje gången nu sen hon bet ihjäl vår Tingeling i somras. Man vill ju så ogärna bråka och blanda in polis eftersom man tror det räcker att resonera om saker, men jag undrar om det inte är den officiella vägen som återstår nu hur tråkigt det än är.

Hundjävlen tog alltså bort en del av den glädje jag kände med den här dagen. Jag älskar nämligen det här att kasta mig in i ett nytt projekt där frågetecknen bara sprutar ur huvudet. Det är det jag lever för och den oerhörda frustration jag känner när man fastnar som man ALLTID gör någon gång i den inledande igångkörningen av en plattform. Då när man måste bli sådär förbaskat systematisk så att man nästan fungerar som en logisk maskin själv. Använda den vassaste kniv man har för att utesluta tills man hittar det som är fel och sen tar nästa och nästa och nästa tills det till slut fungerar. För det gör det alltid till slut om man inte ger sig. Då känns det gott. Moderna CPU’er har så många register och möjligheter att man fullkomligt dränks i information initialt. Min hjärna älskar det där. In med det bara ropar den. Mer, mer, mer. Mitt medvetna jag fattar inget av det där, men den där mer-ropande delen suger åt sig det där och ploppar ut något som är mer organiserat lite längre fram i tiden. Själv rör jag inte en fena, bara matar in. Man måste lite på sina bakgrundsprocesser. Fast trött blir man. Maratonloppstrött fast det bara är hjärnan och några fingrar som jobbat.

I tidningen idag igen. Tomtens dagbok. Lite skämmigt sådär. Reportern hade fått tips sa han. Anar ju vem det är… Jag tyckte inte det var något att skriva om men han insisterade efter som det låg publikt ute och då får man väl stå för det man gjort. Så det gör jag ju då. Alltid retar det väl någon och gjort är gjort. Sämre saker har väl  blivit uppmärksammat i tidningen hursomhelst. Eller inte. Skit samma. Jag står för det jag gör och det jag skriver.

Det rivs annars förbaskat mycket här på kullen just för tillfället. Det gamla ålderdomshemmet har tjänat ut. Det mesta av träbyggnaderna är  borta nu. Det går fort för maskinerna att plocka ner det som tog lång tid att bygga upp. Förr hade man väl eldat upp hela rasket. Brandövning brukade man visst kalla det. Nu skall färgerna och all annan skit ett hus innehåller hindras från att gå ut i luften. Vi har blivit lite vettigare i vårt tänk med åren. Men å andra sidan motsvarar väl föroreningen tre villor som oljeeldar så kanske har vi inte blivit vettigare heller om man funderar på det. Men vad vet jag? Man får lita på att de som är mer insatt har tänkt på det där. Ibland har de det, ibland inte. Blir väl i alla fall värme i något fjärrvärmenät och det är ju i alla fall förbannat bra.

Nej, återstår gör nog bara att titta till panna i källaren. Den måste nämligen nattas varje natt den gjutjärnsbaserade hedersknyffeln (se där ett bra ord igen) och sen stappla upp för trapporna och greppa en god bok. Där finns min buffert mot sovandet. Utan boken så snurrar dagens tänkande bara vidare när huvudet ligger på kudden. Några lästa kapitel trollar bort allt det där och jag somnar snart sött där på kudden med helt andra tankar och drömmar i huvudet. Det kantiga spetsiga blir på något vis mjukare och mer böljande av den där läsningen. Har man tur så vaknar man imorgon och kan fortsätta upptäcksfärden. Betalt får jag för den också. Det gör mig lycklig det också. Tänk dig själv att få betalt för att göra det man älskar mest av allt. Världen är bra orättvis!