Alla skivor representerade på skrammeltoppen. De gillar jag. Tre låtar från “Mina drömmar är inte till Salu”, två från “En prickig klänning”, två från trippelalbument “Bara för att jävlas” och en från “A (punk)rockers triubute to Lill-Babs”. Det är INTE Barbro som lyssnar på den!
Tänk att det kan bli musik bara för att det är skoj att göra den. Och visst är det skrämmande när någon inte går och väntar på det stora breaket eller hur? Man blir liksom illa till mods. Finns det inga ambitioner? Är det här på riktigt? Undrar orolig!
Vackrast för mig, låten till min kära fru är på tredje plats. Bara det.