Att prata på telefon med gamla vänner från förr lyfter en såhär efter stormen. Det var något speciellt med det där huset som vi kallade Södran och det satte ett avtryck i oss, brännmärkte oss, som levde där då för längesedan. Ett avtryck som gör att vi alltid kommer att ha något gemensamt. Att sen få höra om den stora kärleken som två gamla vänner återuppväckt och håller vid liv gör mig varm i hjärtat. Jag börjar nästan tro på människorna igen. Det är bra.
Categories