Det kurrade oroväckande i magen i morse vid halv tiotiden. Sög till lite illavarslande också där efter att tekoppen var urdrucken. Lite orolig för vinterkräksjuka såklart, det är ju den tiden på året, men tänkte att om jag stoppar i mig nått så kanske magen blir nöjd. Så upp för trapporna, öppna skafferiet och då började jag undra om jag verkligen hade ätit frukost? Inget minne uppenbarade sig dock av att jag suttit där vid matbordet och läst Svenskan på läsplattan och samtidigt ätit min yoghurt – ett konststycke för en man btw – som är brukligt varje morgon. Nej någon frukost hade det nog inte blivit. Den hade jag glömt.
Har alltså blivit mer disträ än vad som är nyttigt för mig. Möjligen är det alzheimers. Vilket det nu än var/är så blev i alla fall magen mycket mer nöjd efter att ha fått lite frukost i sig. Bättre sent än aldrig tyckte nog den liksom jag.