Det är gråväder utanför fönsterrutan. Hela världen är grå där ute, det finns inte ens en antydan till färg i någonting alls. En perfekt arbetsdag med andra ord. Det finns inget som stör här inne och man kan dyka ner i sitt. Bokföring borde det ha blivit, men det julloja hänger kvar i sinnet. Det får bli lite plockande, det finns alltid något att plocka med här. Saker som samlas på hög och som behöver sorteras in i nya högar. Meningslöst jobb som kan vara gott att pyssla med grådagar som denna. Posten kommer och det är det enda avbrottet i en värld utan färg. En gul bil som tutar för att det finns böcker att hämta. En av postens kvinnor som skrattar och ler. Böcker som borde ha kommit före jul, inte efter jul som de nu gör. Inget att göra något åt, det är som det är och när postkvinnan farit så lägrar sig det gråa igen. Sluter sig om en igen som en tjock grå vapenrock.
Jag passerar studion på min väg in med paketet. Den står där och drar i mig. Jag borde sitta där ett tag nu också för det är så länge sedan jag gjorde det. Idéerna till nya låtar är många. Fler än vad kvarvarande liv tillåter. Renoveringar, konsultjobb har hållit mig borta därifrån hela hösten. Av nödvändighet såklart. Under veckorna finns det ändå sällan tid för det konstnärliga. Man får använda den fria tiden till sånt. Vad “fri” tid nu är för något.
Det suger till i magen. Ingen lunch ännu. Också där finns julen kvar och mättar fortfarande men tanken på kaffet får mig ändå att längta upp till våningen ovanför. Det är nästan alltid det goda kaffet som står för längtan inte maten på lunchen. En kopp om dagen, en kopp med njutning. Japp så får det bli.