Eftersom man nu är torsk på bekräftelse så följer man statistiken på bloggen såklart. Är det någon som läser? Ja, och svaret brukar ju vara en eller två eller i bästa fall tre eller till och med tio. När det ramlar iväg över tre läsare så blir man då lite stursk. Tycker rent utav att man skriver bra. Eller i alla fall kanske gör det? Men så börjar man analysera lite. Många är resultatet av Googlesökningar som har kommit till siten. Hmmmm…. Snart inser man att det är inte är mina fantastiska texter som lockar folk. Utan till den här sidan kommer folk t.ex. för att de sökt på “hatt”. Min “fantastiska berättarkonst” och “stora skrivarförmåga” har alltså inget med det hela att göra. Då kryper man stukad tillbaks in i sin håla igen.
Categories