Har svårt att somna i natt. Det är varmt som fasiken och om jag hade någon självbevarelsedrift borde jag gå ner i källaren och shunta ner ordentligt. Men jag ligger där och vänder mig i för varma sängkläder istället. En bra bok gör det hela värt det och det är inte förrän framåt fyra, halvfem som jag till slut släcker lampan. För trött för att ens en varm sängkammare skall bekomma mig. Men det spelar såklart inte så stor roll det där nu i ledighetens tid. Man kan sova tills man vaknar och så får det bli. Vi kommer upp först sent bpde frun och jag och sätter oss i soffan istället, båda med bok och tekopp i famnen och där blir vi sittande.
Egentligen har jag massor att göra här nere på kontoret. Det finns alltid mängder av saker som inte bara sköter sig själv. Mail att svara på. Saker att ordna men jag kommer inte ner till kontoret förrän vid tretiden. Kan i alla fall jobba några timmar men är trött såklart och också här nere är det för varmt. Men vem är jag att klaga på värme under vintern. Speciellt på kontoret. Fyfan vad jag har frusit här under de svåra åren. Frusit så jag yr i huvudet har fått gå upp och ställa mig vid ett element en stund för att tröga leder skall bli rörliga igen och yrande huvud få igång cirkulationen. Men under de där åren skapade jag också fantastiska saker. Det vet jag ju. Men det är det ju såklart bara jag som vet. För mig räcker det. Gjorde det värt det. Kunde inte göra på annat sätt. Så är det bara.
Boken jag läser handla om kriget mot fascisterna. Alltså före andra världskriget. Spanien, Italien, Tyskland, ja och om kommunisterna i Ryssland också efter revolutionen. Vad var de annat än fascister med andra epitet. Ondskan, som samlingsnamn. Mänskor som anser sig vara bättre och mer värda än andra och därför kan göra som de vill. Som kejsare och adel före första världskriget som kungar och drottningar före det. De har alltid funnits där. Finns där idag också och man möter dem ibland och läser om den andra gånger. Som polisen som slår hårt när ingen annan ser i arrestlokalen. Som kronofogden som inte riktigt kan hålla tillbaks leendet när hon uträttar sitt värv. Den försäkringskasseanställde som lika väl kunde skickat någon till ett koncentrationsläger som att ge ett avslag på ett försäkringsärende. Regler skall följas, ansvaret ligger hos andra. Just där är kärnan i ondskan. Ansvaret ligger hos andra. Därför kan man köpa det billiga köttet utan att behöva bry sig om hur det blev ett billigt kött. Klä sig i kläder som har framställts av människor som lever i armod. Döda för nöjes skull eftersom man nu ändå är guds avbild och högst upp på näringskedjan. Inte behöva bry sig om någon annan än sig själv. Aldrig behöva ta ansvar eller stå till svars. Han/hon/det/gud bär ansvaret och om han/hon/det/gud inte finns tillgänglig hans/hons/dets företrädare på jorden. Ondskan.
Det finns nämligen runt omkring oss de där som bara ligger och lurpassar och väntar på att få sin chans att ge igen. De behöver inte vara rasister, de finns överallt, maktgalna socialdemokrater. världsfrånvända och empatibefriade moderater. Ibland kan de inte hålla igen på sin sadistiska läggning och den skiner igenom, blir för uppenbar Men oftare håller de sig på rätt sida tills det är dags. Tills de får makt och då flödar de över av illgärningar och ondska. Du har mött dem. Jag har mött dem. De flesta av oss möter dem varje dag och tänker inte närmare på det. Känner att vi har dem under kontroll. Inbillar oss att vi lärde oss något av de stora krigens slakt och missgärningar och att de aldrig, ALDRIG, igen skall få sticka fram sina trynen. Tills de står där framför oss. När de griper tag i makten och ingen säger ifrån. Det är det valen handlar om. Det är det 2014 handlar om. Det är det EU handlar om. Fredsprojektet. Vi är inte så olika. Vi måste försöka samarbeta, om inte annat för freden. För att tillsammans kan vi bemöta ondskan. Ensamma blir vi bara dess njutningsinstrument att göra vad den vill med och kasta bort när den är klar med oss.
Så länge människorna frågar sig hur vi tillsammans skall få det bättre finns det hopp för världen. När vi bara tänker på oss själva, vår familj, vår by, vår region, vårt land, det är då vi illa ute. Det är då alla larmklockor skall ringa för fullt för att varna oss för ondskan. et finns bara en väg framåt och det är den väg som innefattar oss alla. Därför att vi är alla lika och desamma om man bara orkar titta lite närmare och kliva av sina höga hästar.