Lördagsmys nere på kontoret i ett stort gult hus uppe på en kulle i Los. Inget särskilt har hänt på en hel dag. Så är det när man bor i ingenstans och är ingenting. En dag och en självinsikt, som den unge jag en gång antagligen betraktat som en hemskhet en styggelse, och en förlorad dag. Det som man nu som äldre känner som en ljuvlighet och den perfekta dagen. Det ändras över åren det där som man vill få ut av livet. Kukstorlek och pengar på kontot är inte så viktigt när man mognat. Fast det är klart, alla lär sig inte det där. De mäter och räknar in i döden. Vi är olika, och det är OK att vi är det. I alla fall för mig. Men vad vet jag egentligen? Inte ett endast litet smack om man tänker efter. Det kan man väl också kalla en mognad, eller inte. Kanske är det bara att ge upp det där. Dödsförberedelser. Skitsamma. Det får vara som det är. Lördag är det likförbannat. Kanske…