Igår, nära att ge upp hela projektet, idag lyfter en varsam hand mig över hindren som tycktes vara oöverstigliga igår. Ingen levande är det, bara någonting som finns där i luften. Vore man religiös så skulle man skylla och tacka han/hon/det/gud för det där och “det” bland alla dessa epitet för världsalltet kan jag möjligen ta till mig vissa stunder. Jag är bara så oändligt tacksam att energi ibland kommer någonstans ifrån – just in time – så man orkar stappla i mål, får nya krafter och inte ger upp. Alltså kör vi en dag till och vet ni vad? Jag längtar dit!
Categories