Det blåser sådär snöstormsvintrigt utanför mina stora skolfönster här på kontoret. Stearinljuset tänt och alla element på fullt ös och en uppshuntad panna räddar mig – nästan. Det kan inte hjälpas. Den där vinden kryper in i märgen på en fast man sitter inomhus. Lite då naturligtvis beroende på att huset jag sitter i är en gammal skola och alltså byggd på billigast möjliga sätt med allmänna medel som det skulle hushållas med. Barn, lärare och kunskap var väl inte högprioriterade när de gamla byskolorna byggdes. Med andra ord drar vinden gärna rätt genom lokalerna här i huset när den känner för det. Som idag då. Man huttrar liksom också om man lyckas pressa upp temperaturerna ända upp till svindlande tjugotvå grader. Något man normalt bara upplever under våren när det är södersol och dagsmeja. På vintern är det sådana temperaturer förknippade med en panna som äter pellets som den värsta Amerikanska bil.
Det är sådana här dagar man skall ha badkar och sen ligga i det tills man är så skrynklig att man måste gå upp för att inte upplösas helt och riskera att bli till en förorening i närmaste vattendrag. Men, javisst, vi har ett badkar, men inget badrum. Stambyte har satt stopp för det. Man borde alltså göra något åt det där badrummet. Duschandet kan iof fungera som ett skapligt substitut men kommer egentligen inte ens nära “the real thing”. Däremot kan en säng med mig liggande i den, ett täcke över mig och en katt under täcket och en bredvid komma ganska nära. Tror jag skall satsa på det nu, alldeles snart. Men först blåsa ut ljuset. Viktigt såklart. Stänga av lödkolven. Släcka alla tusen lysrör. Fylla pellets. Rutiner innan sänggående här. Det man kunde önskat var att det funnits en semla som man kunde mola in i en öppen mun innan man la sig till rätta där uppe i sängen med god bok. Men, nej det gör det inte. Det är endast en lycka att drömma om.