Skåneväder och morötter

Jag kan ändå inte låta bli att le lite när jag äntrar kontoret här på morgonen med tekoppen i handen. Förkyld så in i helskotta är jag, det är nästan soffa + täcke + bok + film läge och ute är det rena skånevintern, ni vet en sådan där med drivande snö och hårda vindar. Men här på kontoret är det varmt och skönt. Här väntar också nya spännande arbetsuppgifter. Lär mig ett nytt programmeringsframework just nu. Jobbigt som fasiken såklart. Från att kunna något flytande till att bli nybörjare igen finns eoner av frustration. Men vill man tillräckligt så skall det nog gå. Viljan är det inget fel på hos den gamle ocoole gubben.

Just det där att lära sig nytt har alltid varit grejen i mitt liv. Utan det, ingen Åke Hedman, då hade jag tröttnat och gett upp för länge sedan. Det blir inte svårare med åren, men man sätter sig gärna stilla i sina positioner som äldre. Vill inte ändra på sig. Sitter ju så bekvämt där i sin insuttna stol. Har ju så mycket att ta av där man sitter. Men sådan är jag nu inte. Jag älskar det nya och valbara bitar av det gamla. Framförallt känner jag inte tryggheten i det som ligger. I alla fall där är jag modig. Kanske bara där.

Men jag älskar inlärningsprocessen som sagt, mitt i all den frustration man känner när man vet att man har otillräckliga kunskaper. Lägga pusselbitarna av kunskapsfragment och få dem att till slut stämma med varandra och bilda en sammanhållen enhet. Hade jag kunnat hade jag nog stannat i den akademiska världen, blivit överliggare och funnits där i ett pyttelitet boköverbelamrat rum i Uppsala ännu idag och bara läst och läst och läst. Men livet kom emellan. Det skall man kanske vara glad för. Det har funnits mycket att hämta här ute i verkligheten. Men det är sådana här gånger då som man på riktigt får göra djupdykningar i det där igen, och jag älskar det alltså.

Så varför hålla tillbaks denna längtan. Det är en ny härlig dag, värd att flina lite åt. Vi kör!