Ikväll är det Joanne Harris som ropar högt och gällt på mig där uppifrån sängkammaren. Fortsättningen på Chocolat. En favoritförfattare såklart, med ett annorlunda språk. I alla fall tycker jag det, och det är jag som bestämmer sådant i mitt liv. Bilderna är dock tydliga. Flodråttor, Nordafrikaner och Fransmän och doften av mogna persikor och så en del choklad såklart, tillagad efter de mottagande personernas färgspektra. Det blir inte bättre. Läser nog ut den ikväll om jag ramlar upp med de snaraste.
Men först fylla pellets i monstrets mage. Kampen för att hålla kylan borta. Den som i sin tur är beroende av de framväxande kodraderna här på min bildskärm och en bildfrökens kamp i den riktiga världen. Javisst, en gammal skola som läcker som ett såll. Men billigt bor vi lik förbaskat. Finns en frihet där. Vi har definitivt frusit nog dessutom. Aldrig mer det. Så jag blåser ut mitt ljus här på kontoret och önskar godnatt till en värld som jag inte ser men vet finns där ute. En värld som rymmer de ledsna och de glada. De som senare skall byta plats med varandra. Njut eller ha tillförsikt. Allt söker jämvikt. Godnatt!