Man får vara nöjd

Dags att kalla det här en dag och blåsa ut ljuset och ge sig och lägga sig och läsa en stund och sen somna och där först inga fler “och” eller “måste”. Man försöker låta bli att tänka på “klar” för det finns inget sådant. Saltgruvorna har bara nya lager av salt som hackan skall igenom, så länge den håller och så länge ryggar håller hos den som hackar. Lik förbannat ler man när man knappar in koden bredvid dörren och klicket hörs som öppnar dörren hit till Grodans Paradis imorgon. Med tekoppen i hand får man tassa in, lagom trött men tillräckligt pigg för att orka tända ljuset som symbol för en ny dag och hopp om porösa sandlager att hacka sig igenom just denna fredag i ett liv.

Inte slutet på veckan så klart. Egenföretagarens vecka sträcker sig bortom det där. Nästan alltid. Även för de som går hem. Livsstilsarbete. Alltid med.

Efter att ljuset är tänt, fejjan, noterar de tre, eller fyra slentrian “gilla” som den här texten fått. Nästan ingen läste mer än första meningen och de som läste längre visste att de kunde skriva varje ord så mycket bättre. Så varför skriva? Svaret är enkelt. Det finns inget val. Man gör det man måste och så gott man kan och det blir i alla fall bättre än allt de som de som aldrig gör nått kunde ha gjort. Däri får man vara nöjd. Godnatt!