Man kan säkert vara tröttare än vad jag är nu. Det är skillnad på kroppströtthet och huvudtrötthet, ett maratonlopp på det här så når man den ultimata jämvikten. Men influensakänningar och en helkoncentrerad dag sänker mig nästan. Samtidigt har jag haft ynnesten att få hålla på med det jag tycker är roligast av allt under en hel dag och få betalt för det. Sådant skall man vara tacksam för och han/hon/det/gud vet att jag är det. Oändligt tacksam. Ett som är säkert är att jag kommer att somna ovaggad ikväll, så känns det om jag ens orkar gå upp för trapporna till en säng, en bok och krypa ner under ett varmt täcke.
Det enda smolket i glädjebägaren just nu är att motorlampan lyser på bilen. Det kommer alltid vid fel tidpunkt de där felen på bilarna, men det är väl såklart dags nu för det var länge sedan sist. De som reparerar bilar skall tjäna pengar de med. Ovisst om de också känner glädje när de dyker ner i en gammal bils motorutrymme.
Men trött nu som sagt. Ögon tåras och orkar inte titta på alla bokstäver som ganska pigga fingrar knappar fram. Man får helt enkelt kalla det här en dag och gå “hem” en timme tidigare liksom.