Jag har aldrig träffat en duktig kvinnlig programmerare.

Jag har aldrig träffat en duktig kvinnlig programmerare. Aldrig faktiskt. Då skall man ändå betänka att jag funnits i den här branschen sedan 1984. Det är några år. Om vi lämnar “duktig” därhän så kvarstår faktum. Jag har inte träffat en kvinnlig programmerare på alla år jag sysslat med det här yrket. Japp, det är säkert. Några wannabes det är sant, men de har alltid till slut blivit projektledare.

Vem som helst inser ju att det är något fel här eller att det i alla fall borde vara ett fel här. Det är också sant att jag finns i Los – en mycket liten ort där inte många bor, för er som inte känner till orten – men i träffat räknar jag in mailkontakter, telefonkontakter, chattkontakter, mässkontakter runt om i världen under de här åren. För det är nu ändå så att det är en hiskelig massa människor som man “pratar” med under ett år från olika delar av globen. Men ingen kvinnlig programmerare. Jodå, kvinnliga webdesigners har jag träffat mängder av, en del kallar det såklart programmering (inte jag), kvinnliga projektledare har jag träffat nästan lika många. Men ingen som ägnar dagarna åt att skriva kod och som gör det bra.

Situationen är väldigt snarlik hur den var när jag fotograferade en gång i ungdomen. Inga kvinnor där heller. Man hörde talas om att det fanns men aldrig såg man någon. Men titta på hur det ser ut idag. Det är snarare tvärtom. Det är kvinnorna som står där bakom kamerorna. Mängder av dem och duktiga som fan är de flesta. Det hände något där. För ingen trodde väl någonsin att män skulle vara bättre lämpade som fotografer ens på den tiden. “Inte ens på den tiden alltså.” Notera det! Det var inte där hindren fanns. Intresse snarare. Samma sak gäller programmering. Finns väl inte en kotte – i alla fall vid sina sinnes bruk – som inbillar sig att gubbar och grabbar i hög och minut skulle vara bättre programmerare än flickor och kvinnor i rött och i blått.

Vill vi har kvinnor till vårt yrkesskrå då? Ja, det är väl såklart. Jag har gjort lumpen och upplevt grabbmentalitet så man kräks och gjort det också senare på tekniska gymnasier, tekniska högskolor och tekniska arbetsplatser. Det är fasiken så mycket roligare om det är en blandning på människor. Olika kön, etnicitet, erfarenheter, eller vad det nu är, det som berikar och gör oss alla till bättre människor och gör att vi både har det roligare och i slutänden gör ett bättre jobb. Det går inte att komma ifrån. Enkelspårighet fördummar och sänker de som inte vill öppna upp som ett blysänke som drar dem ner i de dödas hav där man bara tror att man är bäst i de virtuella bästas värld.

Så i programmeringsvärlden har något gått riktigt, riktigt snett. Men precis som i fallet fotografering så måste kvinnorna själva upptäcka att det här är ett skojigt och kreativt jobb. Ett jobb där man faktiskt kan få användning för en del av de där hjärncellerna som annars ligger i träda. Att det förr eller senare sker, att vi översvämmas av duktiga kvinnliga programmerare som ammar och kodar på samma gång, det är jag helt säker på. På samma sätt som jag är helt säker på att styrelseplatser också kommer besättas av fler kvinnor i framtiden. Inte för att bolagen vill ha en jämlik styrelse utan för att man vill ha en bättre mer kompetent styrelse. Jämlikheten kommer liksom på köpet.

ps Ja man måste läsa hela texten för att förstå vad den handlar om. ds