NU tänker jag fylla ett par pelletssäckar i monstrets mage och SEN vandra alla trappstegen upp till övervåningen, allt detta efter att ha blåst ut mitt ljus – min representant för arbetskamrater – här bredvid datorn. Det tredje ljuset idag när usb kod runnit mellan mina fingrar, men som så ofta har jag bara kodat och kodat och inte kommit fram till dörren. Tålamod intalar jag mig. Tålamod. I sinom tid lossnar det. Storverk sker om man är tålmodig. Även små saker, jag nöjer mig med dem, nästan alltid, därför att jag bara är en vanlig liten människa som inte vill vara en av de stora. Med de orden önskar jag godnatt och trollar fram sköna drömmar till folket som glömt vad drömmar är. IMORGON minns vi vad frihet är igen.