Dag två och en halv med USB och endpoints och deviceklasser och… ja gud vet vad. Det är mycket nu. Ögonen går i kors, men det ryker i alla fall inte om brädan, ännu. Det hade varit värre. Mycket värre. Men någonstans där långt inne i ett informationsöverladdat hjärnvirrvarr så inbillar jag mig att jag tycker detta är roligt. Jätteroligt… Men konstaterar nu bara att det är förbannat utmattande, just nu i alla fall. Puh! En Alvedon, lite mat, te, somna in under Rapportsändningen från aphuset och efter det på det igen Kanske sorterar den sekvensen några av dagens intryck till lösningar. Hoppas kan man alltid…