På något underligt sätt har jag nått fram till någon slags inre frid de senaste åren. Det är den största anledningen till att jag vågar slänga ut en text jag gjort eller ett musikstycke för den delen. Folk tycker som dom tycker och jag vet vad jag tycker och sen är det bra med det. Det brukar ändra sig det där med åren. Det som var dåligt förr blir till bra sen och tvärt om. Oftast befinner man sig själv i de där skeendena och får ta del av båda två. Det är så många som strövar på.
Det jag skriver, och musiken, har kanske aldrig varit så allvarliga i mitt vuxna liv. Jodå det är på riktigt, det finns ingen tvekan om det, men jag vill varken bli utgiven eller en uppburen författare eller musiker. Det är liksom nog att få göra det där man gör och vill jag bli utgiven så ger jag ut. Svårare än så är det inte. Det finns tillräckligt med människor, både i min omgivning och annorstädes, som redan är stora författare (bara oupptäckta) och musikaliska världsstjärnor (missförstådda då såklart) för att jag skall sälla mig till den skaran. Någon har sagt att lyckas man aldrig få betalt för det man skriver så skulle man ha blivit skogshuggare i stället. Betalt har jag fått…
När det gäller VSCP har det där lugnet suttit längre inne. Jodå jag vet och tycker fortfarande att det är en (bra) lösning på en mängd saker som borde lösas. En rad andra “lösningar” som varit “så mycket bättre” har fötts och dött igen under VSCP’s historia. De flesta har jag slagits mot eller försökt få samarbeten med. Men antingen har de som sagt dött eller också har de varit såna fina lösningar att de inte riktigt kan sänka sig ner till VSCP’s nivå och sen dött i alla fall. Irritationen har kokat i mig ibland och blodtrycket har skjutit i höjden.
Men inte så de senaste åren alltså. Jag vet. Det räcker liksom med det. Resten kommer också veta en dag. Det vet jag också. Så jag kan bara lugnt traska på min väg. Säja “nähä” utan suck när någon dissar det jag gjort. För det finns liksom inget annat sätt att göra det på om man vill att enheter skall kunna prata med varandra på ett uniformt sätt. Visst det finns varianter på det hela. Men skillnaderna är små, så små, så små att de egentligen inte är skillnader. Abstraktionerna måste utgå från de enheter som har minst resurser annars kommer ingen någonsin kunna tjäna pengar på dessa system. Högnivåputtarna som regerar IoT världen är snart glömda, men VSCP lever. Jag är lugn i det.