Varje dag har ett slut. I alla fall nu för tiden. Som ung programmerare var det inte alltid så. Man körde på tills man var klar. Tog sig igenom vargtimmar med kaffebryggarens hjälp. Kände sig nöjd med att klara även nästa kväll till midnatt. Så är det inte längre. Till och med en dag som denna, med ingenting vettigt gjort, gör mig trött alldeles för tidigt när det fortfarande återstår en god timme att jobba på.. Boken, den dåliga, ropar på mig uppifrån
“kom upp och läs…”
och jag är svag såklart. Svag i både till kropp och själ och ger efter och hoppas på fredagen. Att allt fortsätter då, som idag, fast bättre.