Ljuset är här definitivt. Redan före klockan sex är det full dag. Tranorna har nått Voxna. Omöjligt att inte gilla. Ja, kanske kan man ogilla allt det här som vårallergiker. Det börjar igen, ögon och näsor rinner. Jodå, jag känner också av det där. Men kan inte låta bli att älska våren. En vinter till är till större delen besegrad. Meteorologerna pratar om att den metrologiska våren kan vara över oss också här i mellansverige om en vecka eller två. En och en halv månad eller i alla fall en månad för tidigt. Sen puttrar just den här meteorologen på om klimatförändringar och att det är det här vi kan förvänta oss i framtidens alla år. Han har glömt förra året redan. Vill så gärna att klimatförrändringarna skall synas i månaderna och i rubrikerna. Vet att vi lystrar till undergångsförutsägelserna, kan förutsäga effekter och framtid med säkerhet där, men kan inte säga ett skit om hur vädret ser ut om en månad eller två eller i egentlig mening nästan vecka om vi skall vara ärliga.
Klimatförändringarna syns ju i rubrikerna. De är populära att ta upp precis som ozonhål var det för ett antal år sedan och annat före det. Alltid finns det ett undergångscenario som är hett nog att sälja lösnummer. Det är inte forskarnas fel att det ser ut som det gör på rubrikfronten. De flesta forskare pratar om “sannolikt” och “kanske” som sig bör. Det finns en annan grupp, pseudoforskare och journalister, som får “sannolikt” och “kanske” att bli “med säkerhet”. Nollorna!
Men i en värld där de flesta bara läser rubriker och de resterande nöjer sig med ingressen så är det naturligtvis enkelt att sprida vanföreställningar. Till och med om man inte vill. Rubriker skall locka till läsning, det är deras enda syfte. Texten skall ge hela den belysta sanningen. I alla fall sedd från skribentens synvinkel. Men eftersom människorna inte längre läser så är det rubrikerna som blir sanningen. Sanningen iklädd de utflippades uniform. Lägg till det melodifestival, körslag och etthundratvåtusen andra tävlingar i tv, så fattar man ju att folk inte precis blir tränade i att tänka. Det man vet om världen känner man från rubriker i tidningarna och från fikarumssamtalen. De flesta handlar om idolvinnare och sportprestationer som om världens existens hängde på det där. Nazister och mord säljer såklart. Lockar människor till demonstrationerna precis som de gjorde i Tyskland innan nazisvinen tog över helt och förbjöd demonstrationerna. Sorry, men det krävs mer än demonstrationer (eller “likes” för den delen) för att stopp de där idioterna. De som marscherar taktfast i bruna skjortor i Europa igen. Men kunskap kan förgöra deras led. Läs mina vänner, läs hela artiklar och tro inte på allt som skrivs. När tidningarnas rubriker sätter människor i stupstockar för allmänt bespottande så berättar de aldrig hela sanningen. Det finns alltid en mer nyanserad bild. Det är bra mobben som inte vill eller kan se den.
Som skrivande person är det naturligtvis sorgligt i dubbel bemärkelse att människorna inte läser. Man vet med bestämdhet att de flesta som verkligen läser den här texten, och de är från början inte speciellt många, inte orkar fram till det här stycket. De flesta orden förblir olästa. Nu är det enkelt att skylla på författaren i det här fallet. En o-cool gubbe, vad har han att komma med. För också här skall man helst vara idolvinnare och sen skall det inte vara så tråkigt. “Skriv om något roligt så kanske vi läser.” Som Täppas (som vi alla iof älskar) eller någon av de andra som syns på tv, hörs på radio eller står på scener, eller som i alla fall är snygg och ung… eller rik. För det är inte vad som sägs som är det väsentliga det är vem som säger det, eller hur? Sen är det ju så skönt att de där andra inte pratar om obehagliga sanningar utan hellre berättar om sin nyinköpta specialbeställda soffa för nittotusen spänn. OK. sant, jag ger mig men kan tyvärr inte sluta skriva…