Du sätter in den där USB-kabeln i din dator och har du bara drivaren eller om dit operativsystem redan har den inbyggd så liksom bara fungerar det. I alla fall för det mesta och om du sitter på en “normal” maskin.
Om folk visste om allt som händer när man sätter i den där kabeln så skulle man bli betydligt mer tacksamma för det där “fungerar”. Det är nämligen en jäkla massa prat i den där kabeln innan saker och ting är på plats och “det fungerar”. Har suttit en vecka nu och implementerat USB åt en kund och de sista dagarna har jag letat ett fel som inte varit helt självklart att hitta. Hårdvara såklart. Som mjukvarusnubbe blir man alltid glad när man hittar ett fel på hårdvaran så att man kan skylla på hårdvarukonstruktören. Men jag har såklart varit med tillräckligt länge för att säkra det där väldigt noga innan jag riktar beskyllningarna åt det hållet. Oftast är det nämligen vi mjukvarusnubbar som ställer till något (läs står för felen).
Så i tre dar har jag letat den hör buggen. Testat allt man kan tänka sig och systematiskt gått igenom koden flera gånger. Det tär på en det där. Men inte hitta något alltså. Så idag plöja manualer. Checka upp hårdvaran. Det är några tusen sidor för den här processorn så det är omöjligt att ha koll på allt men så nu på eftermiddagen idag så hittade jag problemet. En skön känsla sprider sig i kroppen när man kan verifiera att det var det man trodde som var felet. Allt blir roligt igen och man kan fortsätta med projektet. I alla fall tills man hittar nästa bugg och skall försöka finna en lösning på den.
Nästa gång du stoppar i en USB-sladd, sänd en tanke till dem som gjort att det fungerar. Eller skit i det förresten, för dom har redan fått sitt tack i och med att det just fungerar. Det är det vi lever på vi inbäddade snubbar. Märks inte det vi konstruerat så är allt OK och vi har lyckats.