Mitt kontor har åtta 2.5 meter höga, en och en halv meter breda fönster åt söder. Tanken var att de en gång skulle släppa in det goda ljuset till flitiga elever som satt i de här lokalerna. Ljuset är såklart härligt. Var man konstnär så skulle man kunna få användning för det. Speciellt då en sådan här dag när fotoner med kraft bombarderar södersidan på huset från en vit värld med klarblå himmel där ute. Problemet är bara att de där fotonerna omvandlas till termisk energi när de kommer in på kontoret. Just det är väl också bra upp till en viss nivå, säg en tjugo, tjugotvå grader, men efter den så börjar det bli jobbigt. Speciellt om man har pannrummet under golvet där man sitter och en avstängning av element ger föga lindring. Men med tanke på hur mycket jag har frusit i de här lokalerna så skall jag naturligtvis inte klaga. Man får jobba i badbrallor eller kalsonger helt enkelt.
Jag skall investera i en större maskin här på firman. En maskin som kan placera komponenter på kretskort per automatik. Det är en svidande investering, men en som jag naturligtvis hoppas skall betala sig i en framtid. Att låna pengar är det naturligtvis inte tal om, det fungerar inte för en företagare som en gång gjort konkurs, knappast heller annars iof. Vem på en lokal bank har någon förståelse för en dylik maskin här uppe. Det finns ett investeringsstöd som skulle kunna användas. Där man får tillbaks 35% av investeringen. Men när man tittar på det där så är listan över papper som skall in en lista som täcker en hel A4-sida. Det är inte klokt. Den tid man använder till att fylla i de där papperen kostar mer än de man får ut. Så man får spara och gneta istället. Förhoppningsvis står den här i höst och jobbar och väsnas.
Såhär ser den ut när den jobbar.
Men nu är det dags att dra ner persienner och stänga solen ute både mentalt och fysiskt. Skall jag få råd att köpa den där maskinen till slut så krävs det att det jobbas på…