Måndag och ny vecka innan den gamla är slut. Det blir liksom så när man jobbar lika mycket på helgerna som på veckorna. Eller nästan om sanningen skall fram. Lite sovmorgon och kvällsledigt bjuder allt helgerna på. Det där energiåterhämtande som är ett måste för att kunna jobba jämt.
Den här veckan blir det i alla fall ett avbrott i allt det vanliga. Till Stockholm i två dygn och fylla på med puls och alla de där intrycken som man kan hämta upp där. De som gör att man tycker det är skönt att komma hem igen. Den olösliga ekvationen som jag lever. Staden och det urbana som ständigt drar i mig och lockar när jag är i Hälsingland och skogen och det lugna med stillsamma vattenspeglar och blå berg som vill att jag återvänder – och som man inte kan leva utan – när jag befinner mig i staden.
Så jag åker ner och bort ibland. Så ofta jag kan faktiskt. Karin har tagit ledigt två dagar också och följer med den här gången. Själv skall jag till SICS och se om det forskats fram något spännande sedan sist jag var ner. Allt som oftast har det det. Men vi räknar med att ha lite tid för en hamburgare på Hardrock Cafe’, en rulle och kanske lite annat. Teater letade vi. Jag är oerhört sugen på det. Men hittade inget som föll i smaken just den här gången.
Vi såg en oerhört bra film i lördags. “The Visitor”. Se den om du har tillfälle och gillar det där lugna och upplyftande som följer med att någon lär sig leva på riktigt. En kanonrulle som lämnar något efter sig helst klart.
Den sista – det är i alla fall vad jag hoppas – pelletsleveransen för den här eldningssäsongen levererades i morse. Fem pallar borde räcka tills solen värmer tillräckligt för att stänga av pelletspannan. Det är liksom en dag att fira det också. Livet blir lättare att leva på alla sätt och vis. Men alldeles för kort är den där tiden av underbart. Den första frosten som tar de vackraste blommorna med sig in i vilan och de första försiktiga snöflingorna är tillbaks fortare än man anar. Man får passa på att njuta fullt ut. Det gör ju nu till och med jag fast jag såklart för det mesta jobbar och jobbar större delen av tiden då också. Drömmen om en egen segelbåt lär inte bli sann i år heller. Risken är att just den där drömmen bara stannar vid en dröm. Men ibland räcker det med bara just drömmen. Att leta den där begagnade båten på Blocket, titta på dem i båtklubbarnas hamnar och längta. Det är så mycket som är just vackrast när de bara är en dröm. Man kan aldrig ha för många.
Men nu arbete i anletes svett…