Jag följer uppskjutningen av expedition 39’s raket live nu ikväll, den som just nu i detta ögonblick är på väg upp upp till den Internationella rymdstationen IIS. En uppskjutning som görs med en rysk Soyuz raket. Jag brukar normalt inte titta på de här uppskjutningarna. Det är inte längre samma känsla som kring månfärderna som man ju faktiskt upplevde i ett slags liveläge när det begav sig och gjorde det i stor förundran och med obegränsad framtidstro. Allt måste vara möjligt liksom om man kunde skicka folk till månen ToR.
Ikväll tittar jag bara för att jag blir irriterad på mig själv för att jag tar det här med en klackspark. Livesändningen har c:a tusen personer som följde den när det är take-off. Jämför det med en Idolsändning i Svensk TV. Den här livesändningen är då dessutom sänd ut över hela världen. Om inte vi vuxna kan se det mäktiga och enastående i detta så borde det i alla fall finnas tillräckligt många unga som gör det. Men tusen stycken över hela världen följer alltså raketen som tar ett antal människor upp i omloppsbana runt jorden. Vad är det för märkvärdigt med det liksom…