Vi lämnar sonen hemma och drar mot Stockholm. Jag för Kistamöte och Karin för att vandra runt lite på stan tills fötter värker. Kanske träffas vi några timmar någon kväll till och med så att vi kan inmundiga lite mat tillsammans t.ex. Men om sådant vet man inget i detta ögonblick.
Hur som helst är det lite skönt att lämna fåbebott land ibland och byta det mot puls och jäktande människor. Ladda upp med det där i övermått tills man börjar längta hem igen. Då först kan man åka uppåt Hälsingland igen och där börja längta tillbaks till det urbana. Den eviga längtan bort som bor i en sådan som mig.