Högarna på skrivbordet växer. Det är så mycket som borde bli klart. Jag har lördag och söndag för det egna, resten av veckan är jag borthyrd. Så de drömmar som skall bli realiteter måste bli det på lördag och söndag. Veckan är till för att realisera idéer hos den som betalar de pengar som får allt att gå runt, alltså det som också gör det möjligt att sitta och le för sig själv med en god känsla i magen, precis som jag gjorde för fem minuter sedan, med den varma lödkolven i handen. Jag är lyckligt lottad och vet det, men betalar såklart priset jag också, precis som alla andra gör det.
En björktrast tjattrade iväg idag från gräsmattan idag där jag tjuvnjöt lite solsken istället för att sitta där jag skulle på kontoret. Det är såklart rekordtidigt. De kommer normalt inte förrän i slutet av April. Men en Björktrast gör ingen sommar. En tidig som går före alla andra efter vägar norrut som ingen annan björktrast gått i år. Eller flugit är väl mer passande för en fågel. Men vi vet hur det är. När de andra kommer efter säger de att de alltid flugit där. De är precis som människorna. Störst i det egna och snåla med att ge till de som går före.
Bilderna av alla tiggare i Stockholm sitter kvar i mitt huvud och gör mig fortfarande nedstämd. Jag har alltid trott att vi aldrig igen skulle ha tiggare på gatorna i Sverige. ALDRIG MER! Men här är dom igen. Och man går förbi. Möter blickar. Säger “sorry”. Ser smutsiga schalar och trasiga skor och hör skramlar av småpengarnas lätt samvetsbedövande dans i kopparna som aldrig blir fyllda nog.
Så länge det byggs ett gevär eller en kanon eller ett stridsflygplan eller en jagare så skulle ingen enda människa behöva förnedra sig på detta sätt. Först människorna. De måste komma först, därför att de som sitter där i trapporna och gathörnen och fryser och kryper för de som har, skulle kunna vara du och jag och kanske är du och jag redan idag eller kanske först imorgon. För vi är inte “ni” och “dom” vi människor, som de giriga försöker inbilla oss, vi är bara “vi”, “oss”, en och samma. Så när tiggarna finns på gatorna så har vi alla fallit ett antal steg ner på den där stegen som kallas utveckling. Bakåt mot medeltid och det smutsiga. Innan vi åter klättrar upp för den stegen har vi inget att försvara med de dyra vapnen. Man måste förstå det. Först skaffar man sig något att försvara innan man kastar bort miljarder på försvarssystem och leksaker.
När jag var barn klagade man på Stockholm i Edsbyn där jag växte upp. Allt skräp kom från Stockholm. Men bestämde så mycket och hittade på så mycket tok där i huvudstaden. Så sa man på landsbygden. Idag vill man ha tillbaks Stockholm att klaga på. Bort med EU säger landsbygdens folk med en nästan gemensam stämma. Högljutt med dumstrut på huvudet skriks det högt och ljudligt. Solidariteten har man glömt. Krigen i Europa har man glömt. Eller vad rörde de oss förresten ens när de hände? Det var ju dessutom så länge sedan. Aldrig mer blir det krig… Bortkopplade från resten av världen vill man vara. Ja visst, Kina kan skicka billig elektronik och Latinamerika billiga bananer och USA sina actionfilmer i ständig ström där vitt alltid vinner över svart som de alltid har gjort och där bovarna bryter på ryska. Men koppla bort oss på landsbygden, vi som tror vi överlever när andningsmaskinerna och näringspreparaten till våra byar, åkrar och affärer stängs av. Dummerjönsmössorna på. Bär dem med högburet huvud alla landsbygdens människor ända in i döden. Såklart att inte heller tiggarna rör er. Hur kan ni vara ansvariga? Aldrig är det ni! Ni som glömt vad solidaritet innebär och betyder. Som inte kan känna för en Italiensk bonde eller en Rumänsk fattig. Ni som bara bryr er om er själva där ni står med dummerjönsmössorna på.
När EU valet är här röstar ni inte. Freden är inget ni bryr er om. Fattigdomen är bara intressant om den är er egen. Inget annat heller betyder något för er. Bara skotern. Fisket. Jakten. Men ni borde bry er. Om ni vill ha det där kvar. För det är bara tillsammans och genom att bry sig mer om vad vi har tillsammans än vad man själv har som vi överlever. Ganska enkelt när man tänker efter och ingen dummerjönsmössa skymmer utsikten. Förbannat enkelt egentligen. Det stavas S O L I D A R I T E T.