S kommer förbi och bjuder på lunch. Fantastiskt som vanligt. Han har mer än en unik gåva den mannen och jag är så glad att jag känner denne lille gubbe. Ja, fast gubbe vill han ju såklart inte tillstå själv att han blivit såklart… Det där är lätt när man är kort och tunn att slinka undan, tror man. Man får vara tacksam för vänner och det är jag.
När jag kommer ner till kontoret igen får jag ett meddelande på LinkedIn:
Hej Åke! Vet inte om du minns men jag hade dig som lärare på St Mikaelsskolan 2000-2001. Läste vidare till dataingenjör efter gymnasiet här i Linköping. En stor anledning till att jag fortsatte läsa vidare och så småningom jobba med IT var dina lärorika och intressanta lektioner. Ett stort tack så här 14 år i efterhand!
Sådana där saker som värmer mer än något annat i en gammal mans hjärta.
Så tack till S och J för en förbaskat bra dag såhär långt.