Jag jobbar såklart idag om det nu var någon som trodde något annat. Som varandes på kontrakt så blir helgerna i det närmaste helig tid, tid när man hinner med sina egna grejer. Fast “hinner med” är käpprätt åt helvete för det gör man inte. Det är ett evigt dilemma man befinner sig i. Antingen sitter man på kontrakt och får pengar att leva för eller också sitter man inte på kontrakt och hinner göra de där sakerna man vill göra, aldrig mötas de tu. Det verkar vara fullkomligt omöjligt att åstadkomma det.
Jag bevistade ett möte på regeringskansliet för många år sedan. Inbjuden som en av ett antal representanter för den Svenska mjukvaruindustring. Man presenterade en rapport om Svensk mjukvaruindustri och som till stor del handlade om just det där dilemmat där. Såhär såg det ut för Svenska mjukvaruföretag när världen exploderade med massor av snabbväxande sådana.
Ett företag utvecklar en kanonmjukvara. Det kan man göra genom att jobba med den på sidan om en anställning. För att få råd att utveckla nästa version så konsultar man ungefär 30% eftersom det drar in reda pengar. Men eftersom man använder 30% av tiden till att konsulta istället för att utveckla sin produkt blir den försenad (och en sämre produklt än den annar skulle bli) men till slut lyckas ändå de flesta få ut den. Men nu växer man och måste anställa. Det kostar pengar så man får konsulta lite till. Så det blir 60% konsulttid, utvecklingen av kärnprodukten blir en bisyssla, den blir försenad, man miste kunder eftersom företaget inte fokuserar på produkten och simsalabim så har företaget blivit ett renodlat konsultföretag. Då när rapporten presenterades så hände det nästan alla mjukvaruföretag. Jag är nästan säker på att det ser ut på samma sätt för dem som utvecklar egna hårdvaruprodukter.
Jag fick bara för ett år sedan rådet att konsulta mer av en regional rådgivare. Naturligtvis har det inte läst rapporterna eller förstått. Ingen av de stora jättarna skulle bli till något endaste alls om de skulle växa under de här villkoren. Det är ett faktum. Inte ens de små skulle växa till att bli medelstora. Man måste fokusera, men kan naturligtvis aldrig det och då blir det inte så mycket kvar. Hihihahahoho. 🙂