Jag måste förnya min maskinpark. Datorerna alltså. Jag sitter likt skomakarens barn med riktigt gamla grejer. Men problemet är att jag är så jävla snål när det gäller datorer. Fungerar de så får det hänga med ett tag till. Och inte fasiken går de sönder i brådrasket heller. De verkar ha en vilja att överleva mig. Min huvudserver har snurrat sedan 2000 och jag tror att en del av diskarna i den är original också. Inte bra såklart. Då tigger man om stryk förr eller senare, troligare förr. Men det mesta av det viktiga som ligger på dem drar iväg till USA varje natt så man känner sig såklart rätt säker. Men det är då de där “två-felen” brukar slå till och man sitter där på pottan.
Jag har varit med om det där en gång. Suttit riktigt på pottan alltså. Jag hade jobbat med en ny version av en programvara. Kodat i princip i ett år på heltid. Backade upp på band. En ny kopia varje natt och jag tror jag hade tolv band liggande enligt father and son systemet. Så några dagar före jul kraschar datorn.Jag blir såklart inte orolig eftersom jag har backuper. Så systemet installeras igen och det senaste backupbandet hämtas men det går inte att läsa. Men ingen fara på taket till nästa testas som inte heller går att lösa. Inget band visar sig gå att läsa och därmed är ett års jobb borta. Jag lovar att man sätter sig ner på en stol en stund och bara stirrar efter en sådan uptäckt, eller om sanningen skall fram så stirrade jag nog tomt framför mig i en månad. Men sen fanns det liksom ingen annan utväg än att sätta sig och koda igen. Det tog tre månader att skriva ihop allt igen. Man får inte ge upp.
Så jag bord väl ha lärt mig något av de där backupbanden. Men det fungerar ju så vafan…