Det behövs en Alvedon för att komma igång på riktigt idag. Helt onödigt kan man tycka när en vän från Skåne kommer på besök under helgen, men det är som det är. När de Skånska gemytet kommer in i lokalerna så skall det nog bli bra med det där också.
Jag är lite orolig att han skall vända på vägen och åka tillbaks igen. En tvekan som är starkare än den lätta varianten kan smyga sig på en när man passera Orsa och skogarna och “ingenting” tilltar. Har man sett “Den sista färden” börjar man omedvetet spana efter banjos, mer än udda människor, kanoter och floden när man har kommit upp för meteoritbackarna. Och de finns ju där såklart, alltihop, så det är kanske med rätta man låser dörrarna och gasar lite extra när man passerar skylten vid Rosentorp.
Nu hoppas jag inte att han vänder. Vi behöver prata lite och sitta och ta en kaffe vid en fors och på ett berg, Björn och en och annan varg är det väl nästan en självklarhet att man får se om man åker ända där nerifrån. Tyvärr är då inte vädret sådär som man skulle vilja att det var. Men det finns varma kläder och positiva ansatser. Det brukar räcka långt.
Petite jobbar med mig på kontoret hela morgonen. Det är bra. Hon är en go och bra katt. Det enda jag inte skulle förlåta henne är att hon kom insläppande med Pavarotti mellan käftarna. Där går gränsen. Men jag hoppas att hon förstår det där och att Pavarotti å sin sida håller sig högst upp i trädkronorna där han normalt brukar sitta och framföra sin underbara sång. Alltså, vad vore livet utan Pavarotti? Utan min Koltrast. Kan inte tänka tanken. Det skulle liksom inte bli sommar något mer efter det här på kullen med det stora gula huset. Men kanske lär han upp någon av sina ungar. Mästaren måste ju det. Överföra sin underbara förmåga till sin avkomma. Då blir det kanske Sven-Bertil Taube som sjunger här på kullen efter det. Aldrig lika bra som Pavarotti såklart, men man får ha lite överseende ändå nu när det finns dom där generna i den där lilla kroppen. Lite som man har överseende med alla musiker som står där på Sveriges alla scener och apar efter andra. Samma för lika. Ge folket vad de vill ha. Men Pavarotti får allt hänga med ett tag till. Så måste det helt enkelt bli.
Trevlig helg kamrater!