Har haft en god vän, tillika kollega, från Skåne på besök i helgen. Redan efter första dan var jag hes av allt pratande, men vi lindrade det hela med mild och len whisky som min vän hade med hela vägen från Skåne och sen gick det alldeles utmärkt att prata några timmar till. Nu är kamraten hemskickad i egen bil till södra Sverige och jag själv sitter här och arbetar i min ensamhet som vanligt. Men en god helg har det varit med andra ord.
“Kurt” jobbar på här på golvet. En robotdammsugare som väsnas och lever om, men som definitivt gör sitt jobb trotts ynka 299 kronor. “Han” har lite svårt med sladdar, men annars verkar jobbet bli gjort. “Maskinerna är våra vänner”. Men just det där sista är såklart inte alltid helt sant. Det finns alldeles för mycket skit där ute som är dåligt kodat och inte det minsta användarvänligt och därför definitivt INTE “är våra vänner”. Ta Spotify’s PC klient t.ex. Den är ju ett skämt. Nollorna som kallar sig “rockstjärnor” har väl kodat den kan man tänka. Spotiamp är ett under i jämförelse. Men den kan dom ju inte ta åt sig äran för fast de försöker såshuvudena.
Borde ställa ut på Embeddedmässan i Kista i höst, men ett bås kostar 35000. En bra bit ovanför mina resurser såklart. Så efter att ha sett priset så reflekterar jag inte vidare över det. Det är som det är och man kan leva med dylikt. Kanske kan man i alla fall åka och kolla in spektaklet. En ursäkt för en övernattning i Stockholm på firmans bekostnad liksom.
Det är dags att gå ner i vikt nu. Hundra kilo ungefär. Det här har spårat ur. Inga lchf, lfhc, 5:2 utan gammal hederlig äta mindre energi än man gör av med är det väl som gäller. Ja det går ju 5:2 ut på också. Inget konstigt med det. Men man måste ha lugn i huvudet för att klara det där. Har jag det? Kanske. Man får jobba på det. Det tog några år att sluta röka också. Man fick kämpa utav bara helvete. Och det handlar liksom inte om att banta utan om att man skall byta livsstil. Precis som en alkoholist måste man avstå helt från vissa grejer. Det fungerar inte att “helgsupa” i bemärkelsen vräka i sig choklad, godis,dricka, och tårtor på helgerna. Man får avstå. Det viktigaste är att man gör det där för sig själv och inte för att man skall bli någon sådan där “aftonbladetförändrad” och “superlycklig” person som i ler där på bilden men i själva verket gråter när kameraljuset har slocknat och är lika tjock igen efter två år och aldrig någonsin fattade vad det var som hände,
Det finns så många som är stolta över sina kroppar, det finns så många som är så stolta över sina hjärnors kapacitet, men som inte gör ett skit med varesig vacker kropp eller smart hjärna i egentlig mening. De är liksom levande döda. Fotografier av frusen tid som vandrar omkring i världen som patetiska ickelevande varelser. Sen finns alla de andra som inte är nöjda med ditt eller datt på sina kroppar. Som tror att lycka sitter i att få bort eller förändra när sanningen är att den där lyckan bara finns inuti ens eget huvud. Att man faktiskt kan bestämma sig för att man är en lycklig person hur än man ser ut och vem man än är. Man blir lycklig av att förändra det där lilla. Trivs man inte får man gå i en annan riktning. Inga pengar i världen kan ersätta det där att förändra. Men man förändrar bara för sig själv. Inte för att andra tycker att man skall det eller för att någon ledstång som ängsliga knyter sig fast vid med hängslen och livrem stipulerar att detta är normen som skall följas. Lyckan ligger utanför de där ledstängerna. Släpp taget och blir fri lille vän. Japp du gissar det. När jag bestämmer mig för att gå ner 100 kilo så sker det långt ifrån den där ledstången och jag gör det bara för mig själv. inte för en enda en av de där jävla neurotiskt bekräftelsesökande som rusar oroligt framåt hårt hållande i de normerande ledstängerna. Jag behöver inte dem sen längre, så är det bara. Det stavas frihet.
Men “sova bör man annars dör man” som någon vis person sa. Och det är precis det en ocool gubbe från Lo(o)s tänker göra just nu. Sova några timmar efter att ha läst en bra skriven men oääääääändligt tråkig bok en halvtimme eller kanske, endast för sakens skull, en hel timme. Jodå ni gissar rätt. Kulturetablissemanget hyllar den här boken och dess författare. Ledstänger igen. Men jag suckar mest, men instämmer såklart i att den är bra skriven, men tekniken är bara teknik, det är historien som bär på känslorna. Så fuck tekniken om den samtidigt inte klarar av att bära historien. Det är bara som en lobotomerad hjärna, en nobelprislitteraturpristagarhjärna.
Natti natti.