Pavarotti sjunger “orka lite till”, “orka lite till” och jag lyfter trädgren efter trädgren och orkar lite till. Hur kan en gammal tall som alltid har stått där ha så många grenar. Förfäder, bönder och förfäder vana vid skogen ler åt mig i sin himmel. En kontorsråtta som leker skogsarbetare. En ocool gubbe utan ork. Men jag får bort allt det där, envis är jag. Blir klar med det jag förutsatt mig. Ledbruten, men allt är till slut borta. Nöjd med dagen ger jag mig. En whisky och en film. Belöning. En solig dag ute med rörelse. Inte stillasittande kontorsjobb. Visst det lönar sig att köpa veden. Jag kan räkna. Men det är skönt att vara ute. Frihet, luft som går att andas. Här ute är det på riktigt, där inne på kontoret är det på låtsas. Det få man aldrig glömma. Men det är ingen risk. Här lever jag. Är en fri man. En som vet vad som är viktigt i livet.