Edsbyn större delen av dan. Köpt möbler i HA Bygg’s konkurs som en gam av många. Passar på att köpa lite spånplattor och reglar eftersom R, som är med, har lyckats låna en buss med släp. Han är en av de andra gamarna. Fyra byggstrålkastare blev det också, sen är det inte mer med det. Ibland är det skönt att bryta det invanda och göra något annat och denna dag blev en sådan dag. Fick ett Greenmål på Max i Bollnäs också och det smakade helt som det skulle. Väldigt likt en köttig hamburgare faktiskt.
Väl hemma igen så ligger ingen av de reglar som så duktigt betalades och sen spändes fast på släpet längre kvar på släpet. Hmmmmmmm…!??? Det är bara att åka tillbaks och leta och vid Frostkilen hittar vi dem. Snyggt avhoppade från släpet liggande vid väggrenen. Taskiga vägar här och möjligen taskiga fastspännarpersoner. Glad att de inte orsakade en olycka i alla fall.
Jag sitter kvar i bilen på ICA’s parkering när R är in och handlar. Tittar på människorna och spannar faktiskt in de gråhåriga lite mer eftersom det väl är där de möjligen av mig kända borde finnas. Men icke. Alla de gråhåriga, eller tanthårsfärgade också för den delen, tycks mig helt okända. Jag borde nog känna mer än vad jag gör för den där byn, men jag känner ingenting. Noll. Vår relation är över känns det som. Om den nu någonsin har funnits sedan den där Augustidagen 1978. Troligen inte.
När jag sitter och väntar på en annan plats i samma by, just innan vi skall fortsätta hemåt, så går en ung kille och en ung tjej förbi och håller varandra i hand. Tretton kanske, kära, så kära, det ser man ju, det riktigt strålar om dem. Och då fattar man ju att livet går vidare också i Edsbyn. Nya kärlekar uppstår och avslutas och också de här två unga kära människorna – som gör mig mycket glad när jag ser dem – kommer antagligen också ge sig iväg härifrån en dag. Kanske aldrig återvända igen som jag. Med stor sannolikhet ge sig av utan varandra. Men inte helt säkert. Man liksom hoppas att de håller ihop för evigt. Kommer de att minnas den här promenaden den här Majdagen? Kommer de ha en navelsträng till den här byn eller till varandra kvar när de flyttat? Så pussar de varandra. Snabbar än jag trodde var möjligt. De såg ut som ett tjugotvåminuterspussaspar. Killen går in i huset som en av mina kamrater bodde i då när vi var dom som var unga och kära, flickan vandrar vidare, vidare till för mig okända hus. Jag vet att det första de kommer att göra är att messa varandra när de kommer hem och in på sina rum. “Jag Älskar Dig” kommer dom skriva. Med versaler, och det är gulligt och upplyftande. Sen kommer R och vi åker iväg och tappar plankor. En annan dag bara liksom.