Har pratat med en packad Elton nu i två timmar på Skype. Nu jävlar måste jag tydligen komma över till den där förbaskade staden. Fest i hans trädgård på Lördag. “Alla kommer.” Sommarens ankomst skall firas i London helvetet, det älskade London väntar liksom och kan inte vänta längre. Elton lovar den bästa champagnen och så sköna damer men när jag bestämt påminner om – och det vet han så väl – att jag är lyckligt gift så försöker han med pojkar, men han vet ju att jag inte är intresserad av dom heller den jävlen. Själv har han såklart inga skrupler den gamle snuskhummern. Gift som han är han med ju.
Så vårt deal blir, jag åker dit imorgon kväll och han kommer hit i sommar när Lo(o)sveckan är här. Kanske kan han lira någon låt på Nickelvallen. Varför inte. Nått gammalt skolpiano skall väl gå att uppbringa. Ett PA finns det, det vet jag. Vi får väl hålla käften så att byn inte blir översvämmad av Elton fans nu när Pavarotti också är här – i Koltrastform då men ändå. Det är liksom crowded som det är.
Elton säger att han har större mage än mig nu. Är helt säker på att han vinner vår traditionella magmätartävling. Men han misstar sig tror jag. Här har ätits semlor hela våren så han kommer att få sig en riktig match i magmätartävligen. Min oro över mycket gående tycker han är obefogad. Han köpte en permobil i höstas och nu pimpad och trimmad kan den lånas ut till hälsporreskadade ocoola gubbar.
Att jag inte har råd att åka viftar han som vanligt bort. Biljetterna ligger på Arlanda och vänta, 20:43 imorgon till Heathrow. Så det finns liksom inget att tveka på. Gänget hämtar upp mig med stora rosa limon när planet landar sen blir det fest på någon klubb i Soho. Den där skäggige slagervinnaren skulle visst också komma och nån Ray Davies skulle visst också bo kvar hos Elton över helgen. Ingen aning vem det är men Elton tyckte tydligen det var en kul snubbe och trodde jag skulle gilla honom. Samma musiksmak. Han gillade också att göra skrammelmusik tydligen. Men det är ju såklart alltid en massa känt folk på Eltons fester. Bortkastat på mig såklart. En gång trodde jag Madonna var morsan till den där minerårige hon släpade på och att Bob Geldorf var chaufför. Jag skiter liksom i de där snubbarna bara champagnen är god och dyr. Jag känner aldrig igen någon i alla fall. Aldrig!
Så nu måste jag koda klart och sen skriva krönika så att jag kan dra iväg till London imorgon. Hmmmm… Ser fram emot det där faktiskt. Skall bli skitkul.