Det regnar här i London, skurar, vad skulle man annars förvänta sig. Stämningen är minst sagt avslagen. De flesta sover. Sitter här i trädgården under en stor kastanj och äter frukost med en snubbe som heter Paul Hewson, ingen jag känner eller har hört talas om. Verkar som om han spelat i ett band förut i alla fall så där vi har ju en massa gemensamt. Men vi pratar mest om brunhögerns framfart i Europa och speciellt i Storbritannien. Trettio procent sympatier pratar man om här i öriket. Trettio jävla procent. Paul funderar på att dra härifrån men tycker såklart att det är förjävligt. Sextio procent kan ju helt enkelt inte låta det här hända. Då har vi snart naziTyskland, StalinSovjet över oss igen. En grupp huliganer som tar över därför att vi andra inte kan samla oss. Som tvingar andra att bli monster. Monstermakarna är våra fiender. Vi måste gå samman. Europa måste gå till valurnorna på Söndag och sen mobilisera det goda. Visa vilka som bestämmer, inte passivt stå och se på bara för att folk inte orkar pallra sig iväg till valurnorna. Ja, jaq blir så upprörd att jag spillde ut min stora heta kaffemugg i knäet på Paul som svärandes nyss sprang in i huset.
Jag har det gröna rummet. Ett av de större. Kanske är det bara en fördom, men homosexuella kan det här med att inreda. Tre meter högt i tak, allt i gröna nyanser, från ljust knappt skönjbart grönt till svart men ändå grönt, som en blandning av en fuktig djungel och Svensk skog i den som mest spirande våren. Hundratjugotums tv (grön), jättestor skön himmelssäng (grön), eget badkar med jacuzzi (grön) osv osv. Lägger man till det sådana där tofsar man rycker i för att få service av Eltons folk så är allt liksom OK. Sen bar såklart. Med allt man kan tänkas vilja ha. MEN sjystast av allt en garderob med ett hål i golvet. Det är bara att kasta sig ner där så får man åka på sitt livs rutschkanetur som sluter i en vid båge med en mjuk landning i ett kuddhav i ett av de mindre rummen kring köket. Första gången jag var här så åkte jag nog den där en femton gånger tror jag. Det är samma nästan för alla.
Pratade med Karin och hon sa att ni hade det varmt i Sverige. I Lo(o)s var det tjugosju grader. Här känns det mer normalt. Skulle tippa på en femton sexton grader. Det är väl regnet som kyler. Funderar på att låna en av Eltons bilar och åka hem i den istället för att flyga. Finns sjutton här i garaget så han kan undvara en ett tag. Lägger man till det fem motorcyklar så finns det att välja på liksom. Men är inte direkt i form att köra en endaste en av dem idag efter gårdagens goda drycker. Jodå det förkommer en del annat här också. Pulver och mångfärgat och rökbart. Men jag är liksom knäpp som jag är ändå jag. Behöver ingen skit som får mig knäppare i skallen. Whisky, champagne och en och annan öl. Det räcker. Snaps till påsk, midsommar och jul. De yngre odödliga vräker på såklart. Elton jag och de andra gammeluvarna tar det lite lugnare, om man nu kan kalla Eltons framfart för lugn. Han har liksom en inbyggd Durecellkanin den mannen, eller möjligtvis är det han som är förebilden. Hur som helst roligt var det och jag förtjänade varje minut av det.
Idag är det alltså stora magmätartävlingen, den både Elton och jag går in i för fullaste allvar. Priset är en trädrot med en liten guldplackett fastsatt på, den ser faktiskt ut som en stormagad Buddha, trädroten alltså. Elton hittade den när han var upp hit på besök i början när vi bodde här. Sen dess har det varit en ganska jämn kamp om vem som lyckas vinna den där trädroten och får förvara den hemma hos sig under det kommande året. Jag har kommit på att Coca Cola, om man bara dricker tillräckligt mycket, får magen att spänna ut sig ordentligt, så jag har tagit med mig en tvåliters från Sverige. Men vi får hoppas att det slutar regna så att vi kan vara här i trädgården under själva mätningen. Scen byggs såklart med röd matta och allt. Ett gäng trumpetare är inhyrda som spelar fanfar när vi äntrat scenen och sedan börjar mätningen som görs med stort allvar av en man i hög hatt och full överklassutstyrsel från det Londonska etablissemanget. Det är liksom inget att tvivla på att det här är något som vi tar på fullaste allvar. Alla är här. Hela jävla världen. Jag känner såklart inte igen så många men vad spelare det för roll. Att alla andra syns på tv och scener skiter väl jag i. De som är trevliga vinner mitt hjärta de som inte är det skiter jag i. Svårare än så är det inte. Svenskar är populära här. Men alltså, det är min tur att vinna i år även om jag noterat att Elton verkar ha lagt ut ordentligt. Men min Cola, mitt hemliga vapen, den uppå alla vårens inmundigade semlor borde kunna ge mig segern och massornas jubel.
Men nu kommer Paul här igen. Bäste att dra åt sig kaffekoppen. Nya byxor men fan vilka fula gula glasögon han har satt på sig nu då…