“Det är bara lite kvar”

Att göra det där sista i ett projekt är alltid psykiskt påfrestande, det spelar ingen roll om det är ett inbäddat system som det jag håller på med just nu, eller om det är en ny skiva, en ny textmassa eller något annat. Man jobbar för att nå den där punkten “färdigt”. Man aldrig någonsin dyker det upp så många saker som också måste sitta på rätt plats och fungera innan man kan säga de där ordet “färdig” som när man nästan är klar. De liksom bara drösar in de där punkterna och man undrar var alla de där “att göra raderna” var när man inte tänkte “färdig” utan liksom bara arbetade på mot ett avlägset mål.

När jag skriver programkod så vill jag att det skall vara snyggt, propert och organiserat också. Det skall vara lättläst och lätt att hitta det man söker. Jag är stolt över det jag lämnar ifrån mig för det mesta. I alla fall om jag får tid att lösa upp också de där sista knutarna, skriva dokumentationen och fixa upp koden. Det finns en heder i det där. Jag tar betalt för det här och den som köper min tid skall i sin tur tjäna pengar på jobbet,  ju mer desto bättre, inte för att jag får procent på utfallet utan för att det är en bra produkt som det man gjort är en del av. Ibland en liten del, ibland en stor del. För att vara den delen har också mitt bankkonto fyllts på med en framförhandlad peng. Den och lusten att lösa problem och lyckan över att få lära sig nytt nästan varje dag är drivkrafterna.

Så egentligen skulle jag inte skriva den här texten just nu eftersom jag definitivt inte har tid med det. Jag har massor kvar och vill bli “färdig” ikväll. Tre projekt egentligen eller sex om man räknar bootloaderkod. Ett halvårs jobb skall pressas ned till “klart” och “färdigt”. Klockan är 21:30 och min lista är långt ifrån tom ännu. Finns det något “färdigt” där mot nattkröken tro?  Ja, vi skall i alla fall försöka…