J tittar in, det är bra. Jag ser inte så mycket av Järvsöborna annars och det är alltid trevligt med besök från dem på solsidan. Speciellt J som är en vis man som varit med ett tag och känner alla. Han får en kopp kaffe utan fikabröd stackarn, jag har såklart redan ätit upp det som finns i det här huset. Där min akilleshäl, den jag arbetar på att få kontroll över, men som leder med 8-1 ännu över ocool gubbe.
Så åker J vidare på sin tur och jag hämtar posten som ändå denna dag mest är reklam, sen vill min redaktör lyfta min krönika på lördag och det går ju bra, det jag har att säga är inte viktigt och om det står där på sista sidan eller inte denna helg förändrar knappast världen ens det minsta. Jag vet min plats och är nöjd med den och trängtar inte efter att bli den där som säger rätt saker och är upphöjd i ankdammen.
Lite jobb för att bli “klar” med det jag skulle bli “klar” med igår hinner jag med innan mailet kommer om att min telefon är lagad. Ljusdals hjältar “IT reparatörerna” har gjort sitt jobb, bytt trasig display och usb kontakt. Jag längtar efter den där elektroniska tingesten, “nalle” är ordet. Den urgamla telefonen som legat i fickan ett tag har inte varit en värdig ersättare. Bluetooth, NFC och stor display att surfa på har liksom blivit ett behov. Så jag brassar ner mot Ljusdal. De lovar att vara kvar ett tag till fast än det är dag före helg. Vägen ner är hemsk, alla vägar repareras här nu, och berget jag förut satt på ligger nu sorgligt nermalt och utkört ute på vägarna. Men ner kommer jag och får tillbaks min telefon som ser ut som ny och känns som en riktig tröstande “nalle” och sen hemåt igen.
Halvvägs mot Lo(o)s möter jag ambulansen. Den har gjort sitt för idag. Den finns nämligen bara under kontorstid i Lo(o)s, sen åker den ner till Ljusdal. Skulle man råka få en hjärtattack eller stroke eller en avskuren arm här ute och inte lyckas med det konststycket under en vardag på kontorstid är man bra dum i huvudet. Då tar det fyrtio minuter för ambulansen att komma hit och sen skall den tillbaks samma väg eller hålla på en timme till om man nu ställt till det så att man måste vidare till sjukhuset.
Vägen hem är såklart inte mycket bättre den än den väg man åkte ner på, eftersom man nu åker på samma väg. Men hem kommer man. Kan börja jobba med att blir “klar” med det man skulle bli “klar” med igår och nu göra det fortare eftersom man kastat bort en massa värdefull tid på att hämta en telefon som numera i alla fall fungerar.
Poeten är sur tror jag för att jag inte håller med om allt. Det är synd, för jag tycker nog ännu mer om poeten just om jag inte håller med om allt som är och finns i hans världsbild. Men jag orkar inte fjäska. Det är så många som fjäskar och han har verkligen sin hög av dem som kryper omkring honom och hans madam. De som vill bli lika upphöjda. Jag blir aldrig en av de där. det finns ingen del av mig som är till salu i utbyte mot det simpla. En bra historia, kärleken och utsikten över ett öppet hav eller Hälsingeberg rullande bort mot horisonten är jag dock beredd att sälja av en del av mig själv för. Turligt nog är det där gratisgrejer så jag kan vandra genom livet rätt intakt.
Men “klar” ropar på att bli “klart” och den här texten är bara ett svepskäl för att inte göra “klart” det som borde bli “klart” och därför tänker jag avsluta detta nu. Återgå till mina försummande uppgifter och med en motorvärmare påslagen på kontoret för att mjuka upp mina kalla fingrar och den brummande saken agerande temporär ersättare för en avstängd pelletspanna, skall här arbetas. Japp, det må vara dag före helgdag men för alla förändrar det inte längden på dagarna. Det krävs kollektivavtal och en massa annat för att åtnjuta det där som kallas att vara ledig. Det är inte för alla, speciellt inte om man är chef själv och en hård sådan. Så se där något att känna sig nöjd över. Om man vill. Ja, då kan man t.ex. hämta sitt täcke och breda det över sig där i soffan, leta upp en film och sitta där och ha det lite gott. Med gott samvete bara sitta där. Just för att man förtjänar det. Visst är det riktigt, riktigt bra om man tänker på det.