Jag kliver upp vid sjutiden ungefär som vanligt. Frun stänger, börjar sent och slutar sent och har därför sovmorgon, så hon sover lugnt vidare. Ute är det tyst. Inga gräsklippare, inga vedklyvar. Dragspelare och fru sover också. R & B kanske också i sitt till saluhus eller också har de nått fram till frukost. Om det vet jag intet men de syns i alla fall inte till när jag hämtar tidningen. De i lillstugan inhyrda polackerna stack till skogs för flera timmar sedan. Dom är helt enkelt piggare. Inte många Svenskar hänger med i deras tempo. Granskott skall hämtas in, de som skall bli marmelad och sylt hos vår flitiga Lotta och säckar skall fyllas med vitmossa som skall lagras fram till advent när folket ropar efter den. En svart ekonomi varom länets landshövding inget vet. Eller vit om man ser det så…
Här inne caddas det vidare. Två kort igår, tre idag om allt går vägen. Nu kör vi. Hela serien skall på plats. Tråd, trådlöst, can, Ethernet, wifi och Bumblebeez. Dit jag ville komma. Återstår sen att försöka övertyga att de är värda att inhandla. Det svåraste av alltsammans. Men helvete om det inte skall gå på något sätt det också. Det är jag värd, det kan ingen ta ifrån mig. En motsägelse, icke, där min hatt ligger där är jag också lycklig.
Innan jag somnade igår så tänker jag på studion och de sex låtarna som borde skrivas för att få ihop ett till album. Det som egentligen skulle ha kommit i höstas. Det är sex dagar alltså, sex dagar när man är på humör. Måste se till och bli det endera dan. En låt håller jag på med redan förresten, så funderar man på saken så är det väl fem. Fast egentligen borde man inte ge ut. Om en låt av misstag skulle bli en hit så skulle hela mitt liv bli förstört. Nä det är inget koketterande. Ett faktum. Jag skulle bli historiens mest motvillige one hit wonder, det är ett som är säkert. Det skulle bli svårt att få mig att ställa upp i det där glansiga som en del drömmer om. Vi har det rätt bra här på kullen, Pavarotti, frun och jag. Men pengarna skulle jag behöva såklart. Till att kunna ta mig härifrån.
Förresten, det där med album är ju gammalt och unket och förlegat. Men man är intvingad i det där ändå av ekonomiska skäl. Vill man ha låtarna på Spotify och Itunes är det enda rimliga alternativet att ge ut ett album. Att publicera låtarna var för sig kräver att man har mer pengar än man vill ha i plånboken. Det är sjukt egentligen. Tiden borde vara en annan. Men de hippaste är oerhört konservativa fortfarande. Det skall vara lika som det det alltid har varit liksom. Så man får ge ut på det där sättet. Tills de där lufthjärnorna hinner med tiden.
Men jag har inte tid med sånt här skrivande. Halva tekoppen tog det idag. Den andra halvan får drickas ur utan knapptryckningar. Jag har ett jobb att göra. Det skall jag påbörja när den andra halvan av tekoppen är urdrucken.