Jag tänker gå och lägga mig, ja det är inget konstigt med det. Jag har gjort mitt för idag. Ett kretskort till är ritat. Det behövdes en hel dag och en kväll för det. Nu går ögonen i kors och det här gamla vraket orkar inte mer denna junidag med regn utanför fönstret.
Poeten och deltidsbegravningsentreprenören, ja de är två olika personer, har varit snälla idag. Lyft mig med vänliga ord. Jag vet att den där vänligheten går tillbaks till dem vad det lider. De förtjänar den båda två. Om någon endaste enda en får nöje av det jag skriver i en eller annan form så gör det mig glad. De flesta säger såklart hellre att det är skit och dåligt och ännu fler håller tyst på Svenskt maner. De flesta har lättare för att göra ner saker, ofta för att de själva är avundsjuka på ingenting. Men kommer det något glatt utrop ibland så vandrar man trotts det negativa på sen med lätta steg. Jag har till och med lärt mig att säga “tack”, det är inte lätt att göra det för mig när jag får beröm. Det känns liksom som man istället på bondskt vis skall säga att “ja, inte var det väl något det där, du skulle ha gjort det mycket bättre…”, sänka sig själv så mycket det går, lägga sig på rygg och blotta strupen för att inte vara märkvärdig. Men nu säger jag “tack” för det är det jag känner. Är det någon som tar illa upp för det så må det vara så då. Fördelen med att bli äldre är att man blir en sådan där gammal och sur en mer och mer som skiter i vad andra tycken och gör det fullständigt och innerligt. Jag riktigt myser i denna nya skepnad. Känner att det där tilltar också. Lever jag vidare så kommer jag inte att bli lätt att tas med.
Men det finns saker att göra imorgon också. Först damma och dammsuga lägenheten där uppe. Det har jag lovat. Kanske sova en extra halvtimme eller timme också. Sen får det bli ett nytt kort caddat under dan.
På Lördag skall vi till Orsa och kolla in Kalle Moreus gänget. Freda, CAroline af Ugglas och Martin Stenmark. Ungefär lika skämmigt att gå på som att gå på Nygammalt med Bosse Larsson när det begav sig, men nu är det som det är. Det är jag som beställt biljetter så jag har ingen ursäkt alls. TV kameror och inspelning. Lite spännande ändå. Karin var på Hylands Hörna och det här är väl det närmaste jag kan komma just det. Men tala inte om det för någon. Sådär gammal är jag egentligen inte att jag går på slika saker. Men jag gillar Caroline af Ugglas. Tror jag. Marin Stenmark gillar nog frugan men hon är för blyg för att erkänna det för mig den fegisen. Men Sushi i Mora och godostinköp i Hansjö, Orsa står också på listan och sen den vanliga turen upp på Slättberg såklart. Där bodde farmor med alla barnen och farsan växte upp där och levde där tills han cyklade ner till Stockholm som femtonåring och började livet. Då hade farmor varit död några år. Vi har inget kvar där, det tillhör andra delar i släkten, men navelsträngen är väl inte riktigt avklippt ändå.
Godnatt!
