Lördag och Karin har semester. Känns för mig också, man går ner lite i varv själv, jag skall också ta några lediga dagar men jobba de flesta. Fem orörda veckor ligger framför kära frun , trettiofem dagar av ro och lugn och vila. Vi må vara rätt fattiga i det här huset men lugn-och-ro-kontot, det är välfyllt. Ett viktigt konto. I alla fall för mig och jag vet att det är så också för min vackra fru.
Poeten drar snart söderut precis som Pavarotti. Först till skola. Obruten horisont måste han lära sig att förstå och uppskatta den gode mannen för att klara det där, sen kan bergsbyar en billängd från medelhavet till fullo tas in. Men alltså först obruten-horisont-lektioner av egen vacker fru, allt finns bakom den där horisonten, man måste se det med hela sitt väsen också utan att det syns när man först tittar. Pavarotti flyger emellan oss som en budbärare tills en av oss står vid den andres grav. Inte för att jag skall ha någon, osäkert om poeter vill bli ihågkomna i sten eller för det han gjort, men ändå. Att bestämma sig och ge sig ut i osäkerheten är det bästa valet och det blir alltid bättre. ALLTID!
Det skall grillas här idag. En komplicerad operation. En köttätare, en vegan och två vegetarianer. Allt måste planeras. Men det brukar fungera. Ungarna som har blivit urbana varelser rusar in så fort de kan såklart. Sol och insekter jagar in dem snabbare än en insekt kan flyga. Jag och frun sitter där och njuter själva ganska snart. Jag är glad att jag har den andra sidan också, naturen och livet, annars skulle jag sitta där på kontoret jämt och aldrig gå ut. Nu drar båda med samma kraft i mig och båda måste få sitt konto tankat för att lugn och ro i ocool gubbes själ skall uppstå.
Men en kaffe och en bulle ute i solen kanske man skall unna sig ändå nu. Finns det någonstans som kaffe smakar bättre än ute? Ja det skulle vara vid ett hav med obruten horisont då eller högt uppe på på mitt berg. Men trädgården duger bra den också . Alldeles utmärkt om man funderar bara en liten stund på det.
Så jag tror jag låter min vandringsstav ligga kvar på hyllan idag också. Stannar kvar här i det stora gula huset på kullen. Här finns allt det jag älskar ändå, låt vara i en bubbla skild från världen, men det är som det är med det. Det är såklart så att det finns massor med människor där ute som man skulle älska om man bara träffade dem. Konstigt vore det ju annars. Men så länge man inte gör det så finns de jag älskar här i min närhet. Det får räcka med det. Nu finns det sommarnätter för att skriva musik i underbar studio, den som bara är min och det finns dagar för att bygga elektroniska konstruktioner och programvara och kanske finns det också timmar för texter i meter efter meter. Allt det där som är jag. Det som duger för mig. Jag är ändå min hårdaste recensent, ingen skall tro något annat. Ett annat år åker vi kanske till Gotland. Hyr en liten stuga och beblandar oss med människorna . En dag sitter det pengar på kontot för det också. Man får tro på framtiden fast man lever just precis nu.