Elton ringer, han har nyss bestämt sig för att komma över till midsommar. Helikopter till fotbollsplanen och hämtning i vår gamla röda Renault brukar fungera. Exotiskt för gamla rockstjärnor det där att åka i en ostädad gammal bil som borde fått kamremmen (och en hel del annat) bytt för många mil sedan. Att han ringer kvart över ett i natt verkar inte bekymra bäste Elton. Där i London är det full fart såklart. Inte fullt lika flärdfullt här i Lo(o)s vid den tiden dock. Jag är mest trött och vill sova efter en lång dag på kontoret som avslutades med orden. Så det blir ett kort samtal. Det kan inte hjälpas. Men det blir väl i alla fall lite musik då i studion i helgen kan tänkas. En ny låt kanske. Måste nog justera mina glasögon också, han har en förmåga att bli väldigt illamående bäste Elton om han får syn på ett par sneda eller illasittande glasögon. Betalat flera hundra tusen i terapi för att bli kvitt det där men inte har det hjälpt.
Jag sätter på kupévärmaren när jag kommer ner på kontoret. Det är kallt som fasiken. Sitter man still i det där så fryser liksom hjärnan fast om man sitter i det där för länge. Så man får ta hjälp av kärnkraftsgenererade elektronpotentialer som snällt hoppar ner en nivå och värmer upp det gamla kontoret. Hoppas att en del av de där kommer från vind eller vatten.
Det känns lite avslaget idag om jag skall vara ärlig. Har inte tid med det. Måste försöka hitta den där ingången så att hjärnan drar igång. Det handlar såklart om det vanliga. Man tittar ut över åkern och ser ett hav av “att göra”. Varje strå som står där är en grej som måste fixas. Det gäller att sätta på sig skygglapparna om man skall få något gjort. Maskera och maskera tills man bara ser ett av de där stråna på åkern och sen får man börja jobba med det. Ta nästa och nästa och nästa och göra det där utan att förlora den där överblicken över hela sädesfältet som behövs så att man ser vad det är man egentligen vill åstadkomma, vart man vill gå och är på väg.
Så man kanske skulle börja med att betala lite räkningar. Det är ju alltid lite uppmuntrande. Pytsa in lite skatt också medan man håller på. Fast den egentligen inte behöver betalas in förrän om en månad. Det känns liksom gött att få iväg den. Det kan inte hjälpas. Jag brukar göra sådär om likviditeten tillåter. Idag gör den det. Som egen företagare kan man bara hoppas att den gör det imorgon också. Hoppas, be och jobba för det. Med betoning på det sista då såklart. Ibland är det liksom inte värt det. Som Melina Gates säger i Stanford talet “man behöver tur också”. Det gäller i vad man än tar sig för. Också en sådan som Bill Gates har haft tur och erkänner det – hedervärt.
Så det är väl bara att ta tag i någon av trådarna och köra.