Det finns två personer i mitt liv som kan säga och göra i princip vad som helst med mig och jag kommer ändå att glatt betala dem för att de gör eller för att de säger det där. Alltså många gånger saker som inte ens min fru skulle komma undan med helskinnad.
Den förste är min läkare. Han kan lätt haspla ur sig allt möjligt om min kropp och jag bara tar emot eller ännu värre köra han upp ett finger i min bak utan att jag protesterar det allra minsta. Nog fan får han betalt också hur än grovt han beter sig. Och nog tusan står jag där framför honom nästa gång också.
Den ande är min revisor. Han som är hur snäll som helst men med en blink kan tillintetgöra mina icke lukrativa affärsidéer, skratta åt mina låga timpenningar till kunder som säger sig göra mig en tjänst genom att låta mig jobba åt dem, eller hiva min kreativa bokföring i soptunnan. Jag nickar ändå och ler och betalar hans fakturor.
Han jag försökt något av det där mot en enda av mina kunder så skulle de fått dåndimpen, aldrig mer pratat med mig och definitivt inte betalt mina fakturor. Man skulle vara för evigt lost.och utkastad.
Egentligen skall man också han en styrelse i sitt företag som består av människor som till i alla fall en viss del består av sådana där människor. Man skall vara lite rädd för de där styrelsemötena därför att man vet att man kommer att få mothugg och måste försvara sina idéer och planer. Har man inte det där motståndet så kör man bara på, gör som man vill. Det kan iof vara jätteskönt när alla håller med en men i grund och botten är det de där människorna som inte gör det, som man måste försöka övertyga och om det inte går, kompromissa med, som för saker framåt i ens liv. Precis som det är med allt det där andra. Mn behöver jävligheter för att växa som människa. Och då menar jag riktiga jävligheter. Inte en trasig spade eller gräsklippare som inte startar eller en fru som inte förstår en. Det behövs bomber och raketer och öron som det slår lock för när de detonerar för att bygga livskraftiga människor. De där man får vara med om bara om man ger sig in i en värld där alla inte håller med en. Där man avfyrar sitt artilleri rakt upp i ansiktet på en när man presenterar den, som man tycker, bästa ideen i sitt liv för dem.
Så min läkare och doktor får vara kvar ett tag till. Jag kan varmt rekommendera båda förresten. Styrelse? Ja det är svårt att få till en sådan i ett litet bolag. Men är det några som känner sig manade i min bekantskapskrets att sätta sig på de tomma stolarna under några år utan någon större ersättning så kan det ordnas. Fighter och svordomar utlovas men också en chans att förändra den värld vi lever i.
Har ni inte sett Before Sunrise, Before Sunset och Before Midnight så tycker jag att du skall kolla in dem. En fantastisk serie filmer där man en man och en kvinna egentligen bara pratar med varandra genom alla rullarna, men det blir helt fantastiskt ändå. Det är så förbaskat mycket Europa över de här filmerna, fastän mannen i dem är Amerikan. Men Europa finns där närvarande hela tiden. Våra underbara städer, den underbara arkitekturen och de underbara människorna som ju du i denna tid vi lever i faktiskt kan umgås och älska varandra över gränserna utan större hinder.En härlig filmserie är det i alla fall.
Jag kan inte fatta att inte alla skolor har utbyten – och då menar jag utbyten på riktigt – med andra skolor i Europa. Man borde träffas ofta IRL, i alla fall två gånger per år. Det borde stå i de Europeiska lagarna, och i varje lands lagar för den delen, att man var tvungen till det. Det borde utökas till arbetsplatser med för den delen. Så att hon som går där hemma i Edsbyn utan någon som älskar henne kan hitta en fransman som tar henne till sjunde himlen, åttonde himlen och förbi eller han som tror han hittat rätt i tillvaron som sjuksköterska på Gävle sjukhuset har helt säkert en tjeckisk kvinna som sitter och väntar på honom i en liten tjeckisk by på landet. Eller vänta förresten, kanske är det tvärt om. Hon möter en fransk kvinna och han möter en tjeckisk man. Kärlek som kärlek liksom. Vi borde beblanda oss mer och upptäcka alla vänner som vi ännu har oupptäckta där ute. Olika är alltid lika när man tittar på det på rätt sätt. Eller rätt sätt!? Rätt eller fel, skit i det. Det är ändå bara samma påhitt som ont och gott. Över tid föränderliga ledstänger att hålla sig i för människorna. Det kommer en tid när folk som kommer efter oss kommer att se på oss idag, vi som kan använda en veckas diskussioner åt om “negerboll” är den ultimata förolämpningen eller nedsättande uttrycket när hundratals miljoner djur plågas och behandlas som ickevarelser för att ge oss en låg prislapp på förpackningen i butiken, eller när människor svälter, folk dör, kvinnor våldtas, när vi har de största flyktingskarorna i världen sedan andra världskriget. De blundade kommer eftervärlden säga. Hängde sig fast i pseudodiskussionerna som om de var talismaner som skulle skydda dem från samma öde som de drabbades av de som de inte ville se. Grisen som skållades levande, kycklingen som fick halsen avskuren när levande av sågklingan, den afrikanska kvinnan som våldtogs av femton män och förblödde, barnet som dog för att det inte längre fanns mat till henne. De pseudoförolämpade och pseudodiskuterande kan fara åt helvete. Bara förakt finns kvar i framtiden för dem. Mer än för oss som inget gjorde. Man måste lösa de stora frågorna först. Precis som på en olycksplats. De med små skador får vänta även om generationer före dem har haft stora skador. Vi måste ta oss ann de akuta fallen först.
Min indiske vän är född under Himalayas tak. Vi pratar nästan varje dag och det finns inga stora skillnader mellan oss. Min Afrikanske vän som jag lärde känna när han jobbade i London är inte heller han en främling i något avseende. Inte heller de andra jag pratar med om ditt och datt på olika platser i olika världsdelar. Faktum är att det finns fler främlingar här i Lo(o)s än där ute. Japp de har konstiga härliga namn hela bunten, äter vidrig mat ibland, men mat som ändå är hur spännande som helst och som jag ändå måste smaka i alla fall en gång på. Men “samma” och “lika” är vi när vi förenas av ett intresse en sak. Exakt detsamma. Och jag älskar verkligen alla de där konstiga namnen som man ser personer ha i Sverige i medierna idag, alla de där färgerna folk har, allt det där underbara olika.
Japp och min revisor är Svensk och blond och min Doktor är från Sundsvall. De kunde lika gärna varit från andra världsdelar. De skulle ändå få säga saker till mig som ingen annan kommit undan med. Hur enkelt som helst, eller hur?