Jag vaknar upp till ännu en dag och känner som vanligt samma euforiska känsla över att få ynnesten att finnas till en dag till. En timme i taget, en minut till i rörelse framåt, så fortsätter livet. Att ännu en dag få bygga på mitt livsverk, min, även om jag levde i evigheter, ofärdiga, ofullständiga skapelse. Det är inte dåligt det där. Känslan alltså. En gång för länge, länge sedan gjorde jag avtalet med han,hon,det,gud
“OK, jag lever tills jag dör då…”
Motvilligt tog de där orden form. Mer motvilligt kunde de inte sägas. Det är bara i det där jag lever idag också. Tills jag dör. Mitt liv har inte varit lättare än någon annans såklart. Man kan gnälla eller leva. Jag lever för att jag har ett avtal, punkt. Sen dör jag. Förväntar mig inga fördelar för att jag höll mitt avtal. Tror inte att de som inte gjorde det drabbas av religionernas påstådda straff. Allt bara är. Gott och ont är påhitt av människor och Hollywoodproducenter. Jämvikten är det enda jag tror på.
Jompa och en hel hög andra är inte med längre såklart. Jag får gråten i halsen varje gång jag åker förbi kyrkogården där i Ovanåker och vet att en den jävla lille älskade drummeln ligger där. Jag vet inget om hans avtal med han/hon/det/gud. Men han har inte längre en sådan här morgon som jag har just idag. Visst, jag är trött när jag kravlar mig upp ur sängen. Jag borde sova en timme till. Jag la mig sent igår och läste för länge. Men jag längtar ner till kontoret. Och snart står jag där och knappar in koden vid dörren. Sesam öppna dig. Gokänsla finns i bröstet och ett leende i mungipan. Jag är där jag vill vara. Jag behöver inte mer än detta. Inte ett uns mer.
Kina skall skicka en låda kretskort till mig idag. Om allt fungerar som det skall. Man är tre dagar sen. Det paketet färdas över en hel värld och innehåller mina drömmar. En del av dem i alla fall. Det börjar bli varmt nu i Shenzhen. Ingen av mina kontakter där har sommarsemester. De får jobba på trotts att deras ledare säger sig jobba för de små. Ledarna har säkert själv en lång lyxig semester. De upphöjdas semester. Jag tvivlar inte en sekund på det. Min Polske kamrat har semester också efter den här veckan. Skall åka till Östersjön och bada och leva gott. Han från Litauen också. Hårdvarugurun. Min vän i Accra med. Bankmannen som en gång levde i Londons finansdistrikt. Till och med min revisor har semester snart. Skall cykla på Gotland. Jag önskar honom medvind. Ljumma medvindar. Kan man säga så. Såklart. Ingen blixt träffade mig när jag skrev det där. Jag har haft semester jag med. Vid samma Östersjö som min Polske kamrat. Jag den motvillige semesterfiraren. Den som egentligen behöver slödagar men helst alltså jobbar som en Kines.
Men det där drömbygget byggs inte av sig själv. Jag ritar redan på nästa batch. Det finns alltid mer att göra. Jag älskar det. Resans varje minut. Eller nästan varje i alla fall. Kanske skall det vara varannan minut för jämviktens skull. Egentligen är det nog så. Men jag förtränger de där minuterna som bara är svett och gråt och anspänning. Hänger mig kvar som en galning i de där med glädje och eufori.
Beställde trummor igår. Inte ett sådant där fysiskt set. Det har jag inte plånbok till. Nej, elektroniska trummor. Toontrack EZ Drummer 2. Har kört ettan som piratkopia i många år. Dags att betala tillbaka. Så fort det blir varmare skall jag sätta mig i studion och få till den där skivan som skulle släppts i våras. Musiken för jämvikten. Pennan har med det där att göra också. Kärleken, musiken, orden och drömmen i en slags fyrenighet. Jag kan inte leva utan en enda av de där. Lägger, man till det, behovet av att se ut över Hälsingska böljande berg som rullar bort i fjärran och försvinner där borta med löften om mer och vatten som slår in mot en strand efter att ha färdats där bortifrån den obrutna horisont man inte kan slita blicken ifrån, så blir det något slags “komplett” av den här personen som är jag. Nej, inget märkvärdigt. Ingen stipendiemottagare eller upplyft. Andra finns i det där märkvärdiga, upphöjda och trivs så bra där. Bättre än vad jag någonsin skulle gjort. Jag lever bara en dag till eftersom jag nu har ett avtal med han/hon/det/gud att jag skall göra det tills mina dagar tar slut. Bara tills dess. Inte en sekund till.