I min ålder vaknar man upp på morgonen och så har man antingen mindre eller mer ont än vid samma tid dagen före. Ja det kan visserligen vara ett slags status que också men ont gör det, någonstans. Den största glädjen man kan uppleva när man vaknar upp för att leva en ny dag är alltså att det gör mindre ont. Man kan bli sina krämpor eller vara kvar i det som är något annat inom en och jag väljer definitivt och utan tvekan det senare också en dag när “mindre” inte är ordet för dagen.
Det är ett täckande molnlager över himlen när jag vaknar, ett som spricker upp efter lunch. Man får häva upp alla fönster igen för att försöka få vindar att dra genom lokalerna. Det lyckas sådär. De skulle behöva hjälp av en stor turbofläkt egentligen. Försöker lyssna på sommar med Sofia Helin men det blir så tungt så jag stänger av. Man kan vara sina sjukdomar eller någon som har sjukdomar. Det är olika, inte samma. Jag omvänder gärna de förstnämnda, men orkar inte lyssna på dem på avstånd såhär. Jag tvingar iof inte på någon den där omvändelsen heller. Det är helt sant. Det enda jag kan göra är att berätta hur jag ser på saker. Jag har sällan rätt i någon slags absolut bemärkelse. Sanningen är väl att jag oftast har fel om jag nu för en gångs skull låter andra får tycka. Det tycker jag att de får. Ibland. Själv tror jag dock rätt ofta att jag har rätt. Tills någon övertygar mig om motsatsen. Tills dess är jag rätt vrång. Ta First Aid Kit. Hatade dem. Så lyssnade jag lite av misstag på deras senaste platta och får krypa till korset. Det gör jag ofta och gärna. Prestige har jag inte så jävla mycket. Är bara lite trög i huvudet och blir trögare för varje år som går.
Jag tar mig an ett annat sommar, det med Fredrik Wikingsson, men tröttnar på det också efter en stund. Det blir för skrikigt för just en sådan här dag.För min sinnesstämning. En annan dag kanske. Skall försöka lyssna igen senare. Så det får bli Thåström i högtalarna istället. Pumpar upp mig lite. Men det slutar med tystnad eller snarare bara ljudet av vind som drar genom lokalerna och irriterande uppvarvade datorfläktar. Det är förresten skit att datorer inte kan vara tysta. Men bättre har det väl iof blivit med åren. Plattorna är ett under där liksom telefonerna. Ge mig en tyst värbar också. Gratis, för annars har jag inte råd.
DHL vill inte leverera mina grejer förrän på Tisdag. Det är liksom något gammalt över det där företaget. Serva kunder verkar inte vara en viktig del av businessen. Grejerna ligger i Gävle en vecka, men tar sig från Kina till Stockholm på två dagar. Men DHL vill ha det så, det skall köras lastbil, inget annat. Fedex skickar sista biten med post, därför att det skall gå snabbt, UPS skickar med bussen, går nästan lika snabbt. DHL == A L D R I G M E R ! ! !
Läser man de stycken jag skrivit ovan så framgår det tydligt att jag är en gammal gnällig gubbe. Sant såklart. Jag blir sällan riktigt förbannad men idag blev jag faktiskt det. Alla andra i den där kedjan jobbar häcken av sig för att göra ett bra jobb och så når grejerna det lokala utkörningsstället och så fastar allt för att man inte fattat ett endaste jävla dugg. Jag skäms å deras vägnar.
Helg nu snart. Skall vara ledig fram till söndagskväll och syssla med allt utom kontorssysslor. Jodå till och med jag har ett annat liv. Ett litet. Att ha en helg framför sig som är ett helt oskrivet blad är såklart en skön känsla. Ikväll kanske man kan inleda det där ickemåstena med en bra film, om vi lyckas hitta någon. Annars får man väl somna där i soffan. Dålig film har den konsekvensen. Det kan inte hjälpas. Smörgåstårta säger frun att det blir. Det hör inte till vanligheterna. Naturligtvis en vegetarisk variant då. Gott. Med en öl till. Kanoners.
Måndag är också ledig dag. Kusten suger i oss så vi drar ut dit och fyller på förråden av obruten horisont inom oss. Hölick såklart. Att få sitta på en klippa med havsbris i ansiktet, lyssna på vågor som slår mot land under en, äta lite picknickmat och ta en kaffe på, det är oslagbart. Här ute kan jag hitta de där totala lugnet med enkelhet. Jag har iof sällan långt till det där, men just här är det så enkelt att nå dit. En effekt av kust är att jag såklart börjar längta efter segelbåt igen, men jag är inte riktigt säker, och kommer aldrig bli, att just den där längtan verkligen behöver realiseras eller räcker och bör stanna som en dröm. Ibland är drömmar bättre än verkligheten. Man måste lära sig det också. Att inte ha något man drömmer om innebär att man har gett upp. Jag som är en liten enkel människa har små drömmar, andra har stora drömmar – Martin Luther King var ju en sån. Sen finns det ju allt däremellan också såklart. Världen är inte så polariserad som TV-folk och filmmoguler vill få oss att tro.
I Hölick finns det grottor. Europas näst längsta. De längsta ligger inom samma kommun (Boda grottorna). De är ett sätt att svalka sig och om man är kvar i pre -nittonhundratalsföreställningar, en väg ner till helvetet. Fast då får man krångla sig ner en bra bit såklart. Kräver att man läst sin Dante för att inte gå vilse dessutom. För mig räcker de stora kammare som finns närmare öppningen. Ingen går ner utan minst tre ljuskällor. Bra tänkt. Troll tror jag ju dessutom på. Vore väl konstigt annat när man är uppväst i Hälsingland, så koncentrerar jag mig kanske jag kan lokalisera deras guldgömma. Den skulle kolla till bra användning just nu. Definitivt är det så. Rapporterar vidare.
I Hölick finns också ett “önskehål”. In med en önskeslant och tillbaks får man uppfyllda drömmar. Fungerar bättre än tips, trav och trisslotter tillsammans. Så alla gubbar som sitter över de där tabellerna borde bussas dit så att de kunde häva in allt de guld som går till spelbolagen i det där hålet. Jag och trollen kunde ta hand om det på natten. Skeppa det vidare till de som behöver stålarna mer. Där de gör mest nytta. Sen fick vi väl försöka hjälpa till med att uppfylla de är drömmarna också. Affirmation funkar, eller hur? Fungerar det inte så är det ju ingen som märker någon skillnad precis. Men gott föder gott även om man inte är medveten om att man gör gott, så de där gubbarna skulle nog få tillbaks både potens, få frän motorcykel eller amerikanare och hus i norra Italien liksom av bara farten. Lika ger lika liksom. Mycket sannolikare än att skicka stålarna till ett spelbolag i alla fall.
Men tiden är inne för mig att börja samla ihop mina högar av papper och böcker som skall ligga där framför tv’n för att jag skall trivas riktigt bra där uppe i soffan. Ja, det är väl en sjuka det där. Men uppmuntrande nog berättades det om en nobelpristagare som sa att hela hans omgivning var mer kunniga och mer intelligenta än vad han var. Det enda han hade var sin motivation och sin energi. Det är väl så för mig också. Jag kan liksom inte annat.
En trevlig helg önskas stor som liten från den minste, han som ödmjukt böjer sitt huvud mot marken för att ni giganter som orkat läsa ända hit skall få en riktigt skön helg. Tack!