Jag har avsatt dagen åt bokföring och studio. En lagom avvägd dag i sommaren. Lite roligt, lite tråkigt. Nu börjar jag med bokföringen enligt devisen, tråkigt först. Det är ett misstag och jag vet det, för nu ligger studion på skuggsidan, det är relativt svalt där. När jag sen skall sitta i de lokalerna ligger solen på med full kraft. Det blir svettigt. Men vad gör det? Hur många dagar om året får man lida av för mycket värme egentligen?
Bokföring tillhör annars de där sakerna som man egentligen helst vill slippa, med som när man väl börjar med den fungerar hur bra som helst. Det blir liksom snyggt, prydligt och ordning och reda när man är klar. Man får koll både på röda och svarta kolumner. Det är lite som att städa och diska. Tråkigt när man tänker på det, helt OK när man utför det och jätteskönt när det är klart. Värt en belöning eller två eller tre. Som en sittning i studion då.
Bolagsverket godkänner förra årets årsredovisning efter en liten komplettering. Lite plus blir det till och med. Ett trendbrott för jag tror att årets resultat också hamnar på ett litet men ändå ett överskott. Som någon som utvecklar en produkt med enbart egna medel är det ändå en bedrift, Det kostar mycket pengar att göra det. Men fjorton år har det tagit om ett par veckor. Envishet eller dumhet. Ja antagligen bara dumhet. För inte får man tillbaks de där pengarna. Man måste bara förlita sig på att det är skoj efter vägen. Och det har det varit. Stora delar av den i alla fall. Men mest kämpa såklart. Ensam för det mesta. Men med vänner över hela världen.
Studiolivet då. Det måste bli mer tid där. Fyra låtar klara. Jag behöver minst sex till för ett album. Hade jag två veckor så var det ingen konst. Men det har man ju sällan. Man får hugga en timme här och en timme där och en hel dag när det fungerar. Men ett eneriladdningscenter är det där. Precis som de här orden jag skriver här är det. Jag antar att jag kunde ha huggit ved också och fått samma effekt. Göra annat räcker. En treeninghet det där. Orden, musiken och koden. De som utgör den jag är. Just nu. Men helst skall ingen av dem ta över för mycket.
Album förresten. En sån gammaldags företeelse. Man borde släppa enskilda låtar egentligen. Men det gören sig icke för Spotify och liknande är uppbyggda kring album och vill man släppa enskilda låtar så får man också pynta upp en ordentligt mycket större slant för att få ut dem. Album är billigast helt enkelt. Neandertalhjärnor regerar världen och det där är ett anat exempel på det. Andra neandertalare köper ju vinylskivor också idag. De är som de bönder som minsann inte skulle skaffa traktor eller husmodern som ingen tvättmaskin ville ha. Men de dör bort. Det är den enda trösten man har när det gäller bakåtsträvare. Musikbranschen är så full av dem att man kan kräkas. Men folk gör som de vill såklart. Det enda man dock kan vara helt säker på är att tiden faktiskt ändå går framåt. För det mesta. Fast det kan synas som den bästa foxtrot i vissa lägen.
Men som sagt bokföring var det. Inga mer ord.